Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 11:e Familjen: Grisharar (Caviida) - 12:e Familjen: Sandmöss eller Skenråttor (Muriformia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)Paka. – Liksom aguti försedd med emalj veckade kindtänder, är den i största
delen af Sydamerika, från Surinam och de södra Antillerna till Paraguay, lefvande
Pakan (Coelogenys Paca) ett mera svinlikt djur, som når en längd af 70 cm., med
en knappt märkbar svans, och en höjd öfver skuldrorna af omkring 35 cm. Alla
hennes fötter hafva fem tår. Hennes hufvud är högt, ögonen stora, öronen små.
Till hennes egendomligheter hör, att okbenen äro ovanligt höga och urhålkade; deras
ihålighet står i samband med föga utvecklade kindpåsar, utan att man dock ännu
vet, hvartill den af djuret användes. Hennes pels är korthårig, ofvan gulbrunr
undertill gulhvit; på hvardera kroppssidan löpa fem rader gulhvita fläckar.
I skogsbryn, i busksnår vid flodstränder och på andra sumpiga ställen gräfver
hon sig i jorden en håla af 1 till 2 meters längd, der hon tillbringar sin dag uti
sömn. Vid skymningen går hon ut att söka föda, som består af blad, blommor och
frukter; i socker- och melonplanteringar gör hon stundom rätt stor skada. Jemte
aguti och bältdjuren är hon det vanligast använda villebrådet i de sydamerikanska
skogarne; i februari och mars är hon utomordentligt fet, och hennes kött är då
särdeles välsmakande och omtyckt. Hon lefver parvis eller ensam. Midt i sommaren
föder honan en, högst två ungar: I fångenskap har hon visat sig trög och föga
angenäm.
Tolfte Familjen: Sandmöss eller Skenråttor (Muriformia).
Till utseende och färg påminna hithörande arter något om råttorna. Öronen
äro korta, breda, sparsamt hårbeväxta, svansen af olika längd och ofta försedd med
fjäll som hos de äkta råttorna. Den mjuka, fina pelsen är hos somliga arter sträf,
borstlik, ja, till och med blandad med enstaka platta taggar; kindtänderna äro fyra,
undantagsvis tre i hvardera käkhalfvan, och deras tuggytor hafva i kanten tre till
fyra emaljveck.
Denna temligen talrika familj har sitt hem i Sydamerika och Afrika; dess
medlemmar lefva i skogar eller på öppna fält, bland klippor, vid flodbräddar, ja, till och
med vid hafskusten De bo vanligen uti sällskap i af dem sjelfva gräfda hålor med
många utgångar. Några uppkasta mullhögar och lefva beständigt under jorden
liksom mullvaden, andra uppehålla sig i täta skogar och klättra förträffligt. Många
arter äro verkliga vattendjur, som simma och dyka med skicklighet. De tåla väl vid
fångenskap. De föröka sig starkt (ty honorna föda flera gånger om året 2-7 ungar)
och anställa ofta betydlig skada på åkerfält och planteringar; deras kött och skinn
äro af ringa värde.
Buskråttor. – I Chile, Peru och Bolivia finnas Buskråttorna (Octodon), i
viss mån mellanformer mellan ekorren och råttan. De hafva släta framtänder, och
på kindtändernas tuggytor synes en emaljfigur, som liknar en 8, hvaraf namnet
Octodon, »åtta – tand». Degun (Octodon Cummingii, fig. 148) är ofvan brungrå
med oregelbundna fläckar, på buksidan gråbrun, på bröstet och nacken mörkare och
vid svansroten ljusare, nästan hvit. Längden utgör inemot 26 cm., hvaraf svansen
upptager något öfver en tredjedel. Degun är ett bland de allmännaste djuren i
mellersta Chile; till och med på landsvägarne ända invid de folkrika städerna löper
han omkring och gör flitiga besök i trädgårdarne och på åkerfälten. Blott sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0371.html
