- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
364

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 14:e Familjen: Harar (Leporida) -
8:E ORDNINGEN: Tandlösa (Edentata)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

full vård; försöken att införa honom i Tyskland hafva misslyckats; hans hår
användes till fint garn, och han har derför temligen högt värde.

*



Pipharar. – De i Asien lefvande Piphararne (Lagomys) skilja sig från de
egentliga hararne och kaninerna genom mycket kortare öron, knappt förlängda
bakben, fullkomlig brist på utvertes synlig svans, äfvensom genom att ega endast 5
kindtänder ofvan och nedan på hvarje sida. Piphararne anträffas på det inre Asiens
höga berg mellan 1000-4000 m. öfver hafvet. Här lefva de på klippiga, vilda och
gräsrika ställen i närheten af alpbäckarne, än ensamma, än parvis, stundom i större
mängd. De lefva i små af dem sjelfva gräfda hålor eller klippremnor, ligga stilla
till solnedgången, då vädret är vackert, men äro vid mulen väderlek i full
verksamhet äfven om dagen. De insamla till vintern stora höupplag, som de till skydd mot
regn stundom Öfvertäcka med breda blad och som nå en höjd af 12-18 cm. med
en genomskärning af 15-30 cm.; mongolerne pläga under snörika vintrar plundra
dessa höförråd för sina får och hästar.

Fjellpipharen (Lagomys alpinus, fig. 155) påminner till sitt utseende om
marsvinet, men har längre hufvud och icke så trubbig nos. Svansen betecknas
endast af en liten fettknöl. Den sträfva och korta pelsen är ofvan rödgul,
svartspräcklig, på sidor och hals enfärgadt roströd; buksidan och benen äro ljust ockragula.
Alldeles enfärgade, djupsvarta exemplar förekomma äfven. Fjellpipharen uppnår en
längd af ungefär 25 cm. Han förekommer i hela den ofantliga bergsträckan långs
inre och bortre Asiens norra kant äfvensom i Kamtschatka.

ÅTTONDE ORDNINGEN:

Tandlösa (Edentata).

Hos dessa djur saknas den öfverensstämmelse sins emellan, som utmärker
medlemmarne af föregående ordningar, ty olikheterna mellan denna ordnings särskilda
afdelningar äro stora. Den egendomliga tandbristen, som alla de hithörande djuren,
dela med hvar andra, är det vigtigaste kännetecknet, som skiljer dem från de öfriga
däggdjuren. Man finner nemligen bland de tandlösa sådana däggdjur, på hvilka
namnet passar in i dess fulla betydelse, då de icke visa ett spår till tänder, och hos
alla de öfriga utgöres tandraden blott af enkla kindtänder. Visserligen förekomma
hos medlemmar af denna ordning tänder, hvilka vi skulle kunna kalla framtänder,
emedan de sitta i mellankäken, men de öfverensstämma så fullkomligt med
kindtänderna i form och byggnad, att vi dock icke med full giltighet kunna hänföra dem
till framtänder i vanlig mening. Hörntänderna, som ytterst sällan förekomma, skilja
sig endast genom sin betydliga längd från kindtänderna, och dessa senare hafva
jemväl en enkel cylindrisk eller prismatisk skapnad och äro genom luckor skilda från
hvar andra. De bestå blott af tandben och tandkitt, utan någon emalj. Deras inre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free