- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
373

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

8:E ORDNINGEN: Tandlösa (Edentata) - 2:a Familjen: Gördeldjur eller Bältor (Dasypoda) - 3:e Familjen: Myrätare (Entomophaga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom tvärt afhuggna bakdelen. Detta pansar är sammansatt af regelbundna
tvärrader eller gördlar af mest rätvinkliga men delvis också snedvinkliga eller alldeles
oregelbundna, knöliga sköldar. Till största delen ligger det blott löst ofvanpå
huden, och vid kroppens sidor kan det upplyftas. Deremot är det på hufvudets främre
del sammanväxt med kraniet och är fast äfven på bakdelen af kroppen, der det
stupar rätt ned. Ehuruväl mellanrummen, som skilja gördlarne från hvar andra, icke
äro synnerligen stora, medgifva de dock de särskilda gördlarne en temligen hög grad
uf rörlighet, hvilket antyder att djuret kan sammanrulla sig klotformigt. Det
fullkomligt orörliga, med svansen blott genom en hud förenade bakre pansaret, hvilket
står i rät vinkel mot kroppens längdaxel och är alldeles plant, består af fem till sex
halfcirkelformigt stälda rader af små sköldar af dels rätvinklig, dels snedvinklig form.
Hela sköldpansaret är på öfversidan så väl som på sin fria undersida hårlöst och
fullkomligt glatt, blott på dess undre kanter befinna sig talrika och temligen långa,
silkeslika hår. Deremot är djurets mjuka hud öfver allt och till och med under
pansaret temligen tätt beklädd med låuga, fina och mjuka sådana hår, med undantag
af svansen, fotsulorna, nosspetsen och kinderna, hvilka äro nakna. Kroppens längd
uppgår till 13 cm., svansens till 3,5 cm., höjden öfver skuldrorna är 5 cm.
Infödingarne påstå, att honan bär sina ungar dolda under gördeltäcket.

Enligt Görings meddelanden lefver sköldsorken icke blott i provinsen
Mendoza, utan också i San Luis. Spaniorerne kalla honom Bicho ciego: det blinda
djuret, emedan de tro att han är alldeles blind. Han bebor sandiga, torra, steniga
trakter, hufvudsakligen sådana som äro beväxta med törniga buskar och cactus.
Hela dagen håller han sig dold i jorden, men om natten visar han sig på ytan, och
framför allt vid månsken springer han omkring, helst under buskar. Man jagar
ingenstädes djuret, utan fångar det blott tillfälligtvis, i synnerhet då man gräfver
diken vid nyodlingar. Också måste djuret vara mycket sällsynt; Göring, som under
sju månader uppehöll sig i Bicho ciegos hemland, kunde, trots alla ansträngningar
och de mest lockande anbud till infödingarne, icke erhålla ett enda lefvande eller
nyligen dödadt exemplar. Ännu i dag är Bicho ciego ett föremål för infödingarnes
beundran. Man låter hvarje fånge lefva så länge han kan och bevarar honom
äfven efter döden som en stor märkvärdighet; men då folket ej förstår att afflå och
uppstoppa skinnet, finner man detta märkvärdiga djur hos dem endast som en
förtorkad mumie.

Tredje Familjen: Myrätare (Entomophaga).

Myrätarne utmärka sig genom sin långsträckta, med hår, borst eller fjäll
betäckta kropp, uppburen af låga, starka ben. Halsen är kort, tjock och föga rörlig,
hufvudet långt, nosen cylindrisk, svansen hos somliga temligen lång och buskig,
hos andra mycket lång, släthårig och gripande, hos andra åter kort och slapp. På
de korta framfötterna sitta 2-4, på bakfötterna 4-5 tår, försedda med ganska starka
gräfklor; men dessa klor äro väsentligen olika hos de olika slägtena, ja, hos hvarje
särskild art. Äfven tandbyggnaden visar stora olikheter: jordsvinen hafva endast
kindtänder, hvilkas antal är olika allt efter djurets ålder; myrslokarne och
myrkottarne deremot sakna hvarje spår till tänder. Munnen är så liten, att han
egentligen blott bildar ett hål i främre delen af nosen; genom detta hål utsträckes den
märkvärdiga, masklika tungan, hvilken med god rätt hos flera författare förskaffat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free