- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
379

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

8:E ORDNINGEN: Tandlösa (Edentata) - 3:e Familjen: Myrätare (Entomophaga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MYRKOTTAR.

en yurumi, närmade sig för att undersöka sitt byte, då yurumin reste sig på
bakbenen och grep tag i honom med sina kraftiga armar; ett nytt skott sträckte djuret
till marken, men flera dagar hade Tschudi märken efter dess klor i bruna och blåa
fläckar på armen.

På senare tider hafva myrslokar ofta förts till Europa och vid ändamålsenlig’
skötsel uthärdat åratal. Af N öl l s iakttagelser om fångna exemplar hemta vi
följande: »I fångenskapen utmärker sig myrsloken genom ett stilla och mildt väsen,.
låter gerna smeka sig och visar till och med lust att leka med bekanta; alldeles utan
fara är emellertid en sådan lek icke, ty han sätter sig ibland på bakbenen och
utdelar kraftiga och hastiga slag med framfötternas rörliga klor. Myrsloken är ett
dagdjur, vaknar om sommaren klockan 7 eller 8, går i skymningen till hvila och sofver
lugnt hela natten; han badar gerna i ett större vattenbäcken och simmar med
tydligt behag omkring i en dam; vid hvila utbreder han den buskiga svansen öfver
kroppen, så att denna fullkomligt täckes derunder; insläppt i ett aphus, försatte hans
sällsamma utseende aporna, både större och mindre, i den största förskräckelse».

En annan art af detta slägte är den äfven i Peru förekommande T ärna n du an,
eller Kaguaren (Myrmecophaga tridactylus), som är försedd med gripsvans och
träffas oftare i träden än på marken. Han blir blott ungefär hälften så stor som
föregående.

Den minsta arten är den Lilla eller T v åt å i g a my rätar e n (Myrmecopliaya
didactylus), ett litet djur af ekorrens storlek, ungefär 40 cm. långt, hvaraf
grip-svansen upptager 18 cm. - På framfötterna sitta 4, på de bakre 5 tår. Man
känner honom blott från norra Brasilien och Per a, mellan 10:de graden sydlig och G:te
graden nordlig bredd; de tätaste skogarne äro hans hem. Natten är den egentliga
tiden för hans verksamhet; dagen bortsofver han mellan trädens grenar. Hans
rörelser äro tafatta, långsamma och afmätta; dock klättrar han skickligt och alltid med
svansens tillhjelp.

*



Till den tredje underfamiljen höra slutligen Myrkottarne (Manidina), som
kunna sägas vara harneskklädda myrslokar. Hos alla myrkottar är hela kroppen
täckt med stora, platta hornfjäll, hvilka ligga taktegelfonnigt öfver hvar andra eller
snarare såsom fjällen på en tallkott. Denna betäckning, familjens hufvudsakligaste
kännetecken, är ensam i sitt slag, ty bältornas och gördelsorkarnes sköldar påminna
blott aflägset om dessa egendomliga hornbildningar, hvilka skalle kunna förliknas
med fjäUbetäckningen hos en fisk. Kroppen är långsträckt, svansen lång, fram- och
bakbenen korta, fötterna hafva fem med mycket starka gräfklor försedda tår.
Hufvudet är litet, nosen kägelformigt tillspetsad. Blott på strupen, kroppens undersida
och insidan af benen saknas fjäll, hela den öfriga delen af kroppen betäckes af
harnesket. Alla fjällen äro sneda rutor, med ena spetsen fastväxt i kroppshuden,
särdeles hårda och mycket skarpkantade. Denna anorduing möjliggör en temligen stor
rörlighet åt alla sidor; fjällen kunna lika väl skjutas åt sidorna som efter längden
resas upp och läggas ned. Mellan fjällen och på kroppens fria delar står tunt hår,
som dock ofta alldeles afnötes på buken. Nosen är utan fjäll, men öfvertäckt af eii
fast, hornartad hud. *

Mellersta Afrika och hela södra Asien äfvensom några öar i Indiska arkipelagen
äro myrkottarnes hemvist. Stepper och skogstrakter bland bergen liksom i [-slätt-b}7gder-] {+slätt-
b}7gder+} utgöra deras uppehållsorter. De lefva sannolikt alla i hålor, som de sjelfva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free