- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
385

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

9:E ORDNINGEN: Pungdjur (Marsupialia). -
A. Rofpungdjur (Sarcophaga) - 1:a Familjen: Pungmårdar (Dasyurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omvårdnad, förlorar djefvulsbjörnen sitt vilda lynne, och aldrig lär han sig att känna och
älska sin vårdare, utan angriper honom med samma raseri som hvarje annat vasen,
hvilket djerfves att nalkas honom. I denna lidelsefulla hätskhet tyckes hela hans
själsverksamhet uppgå; antingen sofver han i den skummaste vrån af buren, eller
blottar han sina fruktansvärda tandrader och biter våldsamt omkring sig, så snart
han tror sig i stånd att komma åt någon varelse, som nalkas honom. – Bålen är
imdersätsig, hufvudet mycket stort med bred nos och korta öron, svansen kort,
kägelformig, vid roten mycket tjock och derpå hastigt afsmalnande. Pelsen är
korthårig, grof, och på hufvudet skimrar hudens rödaktiga färg genom de svarta håren.
På bröstet finnes ett hvitt halsband och vanligen två hvita fläckar, för öfrigt är
hårbeklädnaden kolsvart. Djurets längd är ungefär 1 m., hvaraf 30 cm. komma på
svansen. – Till en början ledo nybyggarne på Van Diemens land otroliga förluster
genom detta odjurs härjningar i deras hönsgårdar. Omsider har det nu blifvit i det
närmaste, på många ställen helt och hållet, utrotadt. Dess kött lär likna kalfkött i
smaken. – Djefvulsbjörnen plågas af ljuset och börjar sin jagt först efter mörkrets
inbrott, hvarvid han ådagalägger jemförelsevis stor snabbhet och vighet samt
uthållighet. Hans ilska och skarpa tänder göra honom till en ingalunda föraktlig
motståndare, och det finnes knappt en enda jagthund, som inlåter sig i strid med honom.

Fig. 163. Djefvulsbjörn (Dasyurus ursinus). 1/10 af nat. st.

Den Fläckiga pungmården (Dasyurus viverrinus, fig. 164) räknas jemte
tre eller fyra andra arter till ett eget uuderslägte, som till kroppsformen står
ungefär midt emellan räfvar och mårdar utan att uppvisa någon påfallande likhet med
iiågotdera af dessa djur. Kroppen är smärt och långsträckt, halsen temligen lång,
hufvudet framåt tillspetsadt. Svansen är lång, slapp och likformigt långhårig. På
bakfötterna saknas tumme, för öfrigt äro tårna skilda och väpnade med starka, krökta,
spetsiga klor. – Den ifrågavarande arten ar blekbrun, stundom ljusare, inunder hvit.
På öfre sidan stå oregelbundna, ojemnt fördelade hvita fläckar, som på hufvudet äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free