- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
386

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

9:E ORDNINGEN: Pungdjur (Marsupialia). -
A. Rofpungdjur (Sarcophaga) - 1:a Familjen: Pungmårdar (Dasyurida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre än på kroppen. Djuret når en storlek af 40 cm. med en svansläugd
dessutom af 30 cm. och en höjd af 15 cm. öfver bogarne. – Han vistas helst i skogarne
vid hafskusten och tillbringar dagen i jordhålor eller i ihåliga träd; om nätterna
ströfvar han vida omkring och söker sin näring. Han förtär företrädesvis döda djur,
hvilka hafvet uppkastat, men äfven små däggdjur och foglar, hvilka bygga sitt rede
på marken, och i nödfall till och med insekter. Honsgårdarne besöker han också och
anställer der stora blodbad lika skoningslöst som mår den. Han vågar sig till och
med in i bebodda hus, der han stjäl kött och fett. Han klättrar illa och håller sig
derför helst på marken. Hans lynne är så utan alla både goda och onda sidor, att
jag ej känner något mera genomtråkigt djur, hvarför han. ej heller i fångenskap
kan vara till nöje. Då man närmar sig en i bur instängd pungmård, drar han sig
till baka i ett horn, så att han har ryggen skyddad, och uppspärrar på samma gång
sitt gap så mycket han kan. Så farligt detta än ser ut, har det dock ej mycket att
betyda, ty om man går närmare, vågar han ej göra motstånd. Ett hest blåsande,
som man knappt kan kalla hväsande, antyder inre sinnesrörelse, men på ett försvar
med tänderna har djuret ingen tanke. Pungmårdeii kan emellertid utan svårighet
hållas lefvande i bur, ty han äter hvad som helst och är ej känslig för
väderleksväxlingar. Då man hvarken äter hans kött eller använder hans pels, är han till
ingen nytta.

Fig. 164. Fläckig pungmård (Dasyurus viverrinus). 1/4 af nat. st.

*



Pungspetsmöss.Pungspetsmössen (Phascologale) äro små rofpungdjur,
som hafva en viss likhet med spetsmössen. Deras storlek är obetydlig och deras i
spetsen vanligen yfviga svans af medellängd. Bålen är undersätsig, benen korta
med små femtåiga tassar, hvilka med undantag af baktassarnes nagellösa tumme äro
väpnade med krökta, spetsiga klor. Hufvudet är spetsigt, Öron och ögon temligen
stora. De öfra framtänderna hafva en ovanlig storlek, deremot äro de smala
hörntänderna blott medelstora och de spetsiga, kägelformiga mellantänderna påminna om
insektätarnes tandbeväpning; Pungspetsmössen bebo uteslutande Australien, lefva i
träden och föda sig nästan endast af insekter. Deras vanor och lefnadssätt äro blott
ofullkomligt kända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free