- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
392

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

9:E ORDNINGEN: Pungdjur (Marsupialia). -
A. Rofpungdjur (Sarcophaga) - 2:a Familjen: Pungråttor (Didelphida) - 3:e Familjen: Punggräflingar (Saltatoria)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ständigt begagnar sig af sin rullsvans, och hon går aldrig ned på marken, utom då
hon jagar. På marken går hon temligen långsamt, men är icke dess mindre i stånd
att fånga små däggdjur, groddjur och insekter; framför allt tyckes hon sätta stort
värde på krabbor. I träden vet hon att skaffa sig foglar och ägg, men försmår ej
heller frukter.

*



Vattenpungdjur. – Det enda hittills kända pungdjur, som förnämligast lefver i
vatten, är Punguttern (Chironectes variegatus, fig. 169). Framfötterna och de
märkbart större bakfötterna hafva fem tår, hvilka på de senare äro förenade med
hvar andra genom simhud och bära starka, långa och krökta klor. Svansen är
mycket lång, blott vid roten hårbeväxt, för öfrigt beklädd med sneda, fyrkantiga fjälL
Djuret har någon likhet med en råtta. Öronen äro temligen stora, afrundade, nakna,
ögonen små. Stora kindpåsar, som öppna sig bakåt i munhålan, göra att
ansigtsdelen af hufvudet ofta synes tjockare än den verkligen är. Den långsträckta,
cylindriska, något tjocka bålen hvilar på korta ben. Den mjuka, släta pelsen är på
ryggen vackert askgrå med mörkare tvärband och afteckuar sig skarpt från den
hvita buksidan. Full väx ta djur uppnå en längd af omkring 40 cm. med en nästan
lika lång svans. – Punguttern är utbredd öfver en stor del af Sydamerika, från Rio
Janeiro långs hela kusten ända till Honduras, men synes öfver allt vara sällsynt
eller svår att erhålla, hvarför vi icke veta mycket om dess lefnadssätt. Han
uppehåller sig hufvudsakligen i skogarne vid små vattendrag och gömmer sig
företrädesvis i strändernas hål eller ock simmar han omkring midt i strömmen. Både natt
och dag lär han vara i rörelse för att skaffa sig föda och simmar med största
lätthet. Äfven på marken säges han löpa hastigt och vigt. Hans föda består af små
fiskar eller andra vattendjur och rom. Honan föder omkring fem ungar.

Tredje Familjen: Punggräflingar (Saltatoria).

Hos Punggräflingarne eller Bandikuterna äro af framfötternas fem tår
den inre och yttre tån så föga utvecklade, att de endast likna en bakåt rigtad vårta
med eller utan platt nagel; deremot äro de tre återstående tårna desto längre och
väpnade med starka, krökta klor. Bakbenen äro betydligt längre än frambenen, och
af de bakre tårna är åtminstone tummen outvecklad samt den andra och tredje tån
med hvar andra sammanväxta ända till klorna. Honans pung öppnar sig bakåt. –
Punggräflingarne lefva i Nya Hollands högre belägna, kallare bergstrakter, i hålor,
som de sjelfva gräfva i marken och vid minsta fara genast uppsöka. De flesta
arterna tyckas lefva till sammans i sällskap och endast om natten vara i verksamhet.
De röra sig med temligen raska, kortare eller längre hopp. Deras föda består
hufvudsakligen af växter, särdeles saftiga rötter och rotknölar, äfvensom insekter och
maskar samt frön. De äro fredliga djur, som sky menniskan, men i fångenskap finna
sig i sitt öde och bli tama och förtroliga. Genom sina gräfningar kunna de stundom
åstadkomma betydlig skada. Köttet ätes ej, och fällen användes icke.

Den Spetsnosiga punggräflingen (Perameles nasuta, fig. 170) påminner
dels om kaninen, dels om spetsmössen. Han har den längsta nosen af alla
punggräflingar; i synnerhet är dess öfre del mycket lång och nosspetsen skjuter långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free