- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
398

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

9:E ORDNINGEN: Pungdjur (Marsupialia). -
C. Springpungdjur eller Gräsätande pungdjur (Poëphaga) - 6:e Familjen: Pungharar (Macropodida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398

PUNG D JUR.

blir flykten svårare for kängurun, i synnerhet när det bär utför backe, då han lätt
stupar öfver ända. En jagad känguru kan hålla ut att springa flera timmar å rad
utan att hvila. - Af punghararnes sinnen tyckes hörseln vara bäst utvecklad; synen
är svagare och lukten ganska slö. De äro temligen dumma, skygga och lättskrämda,,
låta visserligen i någon mån tämja sig, men visa ingen tillgifvenhet för sina vårdare.
Deras näring består af gräs, löf, rötter, bark, knoppar, frukter och åtskilliga örter.
De större arterna föda sällan mer än en unge i kullen. Trots deras storlek, är
deras drägtighetstid blott helt kort, hos jettekänguruns hona t. ex. endast 39 dagar.
Tolf timmar efter födseln har den späda jettekängurun en längd af något mer än
o cm. Vi hafva redan förut nämnt, huru lång tid han behöfver för sin vidare
utveckling. Så snart han fått hår, går hans tillväxt med raska steg; han börjar då
resa upp de långa öronen, hvilka dittills hängt slappa nedåt. Ofta, då modern sitter
stilla, tittar ungen ut ur pungen; han sträcker ut hela hufvudet och ser sig lifligt
omkring, ja, han sträcker sig till och med så långt utom pungen, att han kan krafsa
litet med framtassarne i ströhalmen, och han börjar redan att äta. Modern visar
ännu allt jemt stor omsorg om sin unge. Till en början motsätter hon sig hvarje
försök att få se eller beröra ungen inne i pungen; men har han blott sjelf börjat
att sticka ut hufvudet, gör modern sig ingen möda att dölja honom. Den lille visar
mycken skygghet och drar sig vid minsta anledning till oro till baka i pungen. Der
intager han alla möjliga ställningar: än ligger han, än sitter han, än sticker han
ut hufvudet, än bakbenen eller svansen. Det är roligt att se huru modern, då hon
vill springa till en annan plats, drifver den framtittande ungen ned i pungen oelu
om han ej lyder, ger honom ett lätt slag med franitasseii. Ännu en lång tid sedan
han börjat att vistas utom sitt säkra gömsle och beta till sammans med modern, tar

tf O ’

han sin tillflykt till pungen, så snart han tror sig vara i fara. Med väldiga skutt
sätter han då åstad bort till modern och störtar sig hufvudstupa in i den halfoppna
pungen, vänder sig om der inne och tittar strax derefter ut ined ett komiskt uttryck
af den afundsvärdaste trygghet.

Punghararne jagas både af rofdjur och menniskor, både af infödingar och
kolonister. Åustralnegrerne smyga sig obemärkta bort till närheten af de betande
känguruerna och fälla flera af flocken. De engelska kolonisterne betjena sig vid
denna jagt af hundar, men jagten är ingalunda utan fara, ty kängurun brukar i
nödfall sina starka, med skarpa klor beväpnade bakben mot så väl menniskor som djur.
Den flyktande kängurun tager gerna sin tillflykt till floder eller sjöar och inväntar
hundarne cler. Dessa nödgas att simma, der kängurun ännu är reslig nog för att
kunna stå på bottnen. Den första hunden, som hinner ut till kängurun, griper han
med framtassarne och trycker honom ned under vattnet samt håller honom nere ined
de starka bakbenen tills han q väfts. En kraftfull känguru af de större arterna kan
på detta sätt göra af med flera hundar. Med största kallblodighet låter han den ene
hunden efter den andre simma ut till sig och passar noga på att gripa honom i rätta
ögonblicket. Har hunden väl blifvit gripen, så är det ute med honom, om ej en
kamrat kommer honom till hjelp i god tid.

Punghararnes kött är temligen välsmakande, men skinnet begagnas knappt,
ehuru det bör vara användbart. Alla arterna tåla vid fångenskap. Om vintern
behöfva de ej hög värme i sitt stall, och då de utfodras väl, fortplanta de sig villigt.
För närvarande födas årligen ett ej obetydligt antal i Europas zoologiska trädgårdar.

Känguruer. - De Egentliga känguruerna (Macropus) hafva i regeln sär-

deles svaga framben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free