- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
400

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

9:E ORDNINGEN: Pungdjur (Marsupialia). -
C. Springpungdjur eller Gräsätande pungdjur (Poëphaga) - 6:e Familjen: Pungharar (Macropodida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

£00 PUXGDJUB.

Jettekängurun, kolonisternes Boomer (Macropus gigantens, fig. 174), är
en af familjens största arter. Hans längd uppgår till inemot 3 m., hvaraf svansen
håller ungefär 90 cm. Hans vigt utgör 100 till 150 kilogr. Honan är omkring en
tredjedel mindre än hannen. Pelsen är rikhårig, tät, glänsande och mjuk; hans färg
lir gråbrun, underarmen, skenbenet och vristen ljust gulbruna, tårna svartaktiga och
öfverläppen hvit. Öronen äro utvändigt nötbruna, invändigt hvita. Svansen är vid
roten gråbrun, längre ut grå och i spetsen svart. - År 1770 upptäckte Cook
kängurun på kusten af Nja Syd-Wales. Arten lefver på de gräsbeväxta slätterna eller
i de öppna, glesa buskmarkerna, hvilka så allmänt förekomma i Australien. Om
sommaren drager kängurun sig till baka till småskogen för att söka skydd mot
solens strålar. Numera hafva ständiga förföljelser drifvit honom allt mera in i landet,
och äfven der börjar han. att blifva sällsynt. Han lefver i helt små flockar och har
på det hela taget ej så stark sällskaplighetsdrift, som man till en början trodde.
Vanligen ser man blott 3-4 individ till sammans, och till och med dessa bekymra
sig egentligen ej om hvar andra inbördes. På rigtigt goda gräsbeten sammanträffar
dock ofta ett större antal, men så snart betet blir otillräckligt för dem, skiljas de
igen. Förr trodde man, att hvarje liten flock anfördes af en hanne, men detta
antagande har visat sig vara origtigt. - Fångna känguruer, hvilka underhållas väl,
kunna lefva 10-15 år i Europa.

* *

Bergskänguruer. - Klippkängurun (Petrogale penicillata) uppehåller sig i
klippiga nejder; han är ett vackert djur om 1,25 m. längd, hvaraf nära nog hälften
kommer på svansen. Denna utmärker sig genom en i dess spets befintlig tofs af
långa, styfva och svarta hår. Han är allmän i Nya Syd-Wales’ bergstrakter men
synes sällan, enär han är ett nattdjur och endast undantagsvis kommer fram ur sina
mörka hålor före solens nedgång. Den säkerhet och vighet, hvarmed han rör sig
på tvärbranta sluttningar och klippväggar, gifver ej det ringaste efter för apornas.
Af den lika stora Bergskängurun (Petrogale xanthopus, fig. 175) hafva under
senaste tider fångna exemplar ofta införts till åtskilliga zoologiska trädgårdar.

* *

Trädkänguruer. - Intet af de hoppande pungdjuren besitter en sådan
färdighet i att klättra som Kängurubjörnen (Dendrolagus ursinus), från Nya Guinea,
en bland de besynnerligaste medlemmarne i hela familjen. Man känner hittills ej
mera än två arter af detta slägte. Deras jemförelsevis långa och kraftiga f
ramben, hvilka i styrka ej stå mycket efter bakbenen, äro något för slägtet
väsentligen utmärkande. Kängurubjörnen är ett temligen stort djur; hans kropp är
omkring 1,25 m. lång, hvaraf något mer än hälften kominer på svansen. En
konstigare syn än en kängurubjörn, som rör sig bland trädens grenar och der utfor sina
klättrarekonster, låter knappt tänka sig. Med största lätthet klättrar han uppåt
stammarne och rör sig mellan grenarne med samma säkerhet som en ekorre. Hans
föda består af blad, knoppar och skott. I fångenskap finnes han sällan.

* *

Kängururåttor. - Under benämningen K än gururåttor (Hypsiprymnus)
sammanfattar man flera mindre former af denna familj. De hafva mycken likhet med
sina storväxtare anförvandter, men skilja sig väsentligen från dem genom sin
jemförelsevis korta svans, sina långa klor på framtassarnes mellantår, sin klufna öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free