- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
406

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. DÄGGDJUR MED KLUFVEN ELLER DUBBEL SLIDA (DIDELPHIA) -

10:E ORDNINGEN: Kloakdjur (Monotremata) - 1:a Familjen: Myrpiggsvin (Echidnæ) - 2:a Familjen: Näbbdjur (Ornithorhynchi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månaderna högst sällan utom sin håla. Men äfven kölden utöfvar på det samma ett
stort inflytande; det faller redan vid en helt obetydlig sänkning af temperaturen i
domning eller djup sömn.

Andra Familjen: Näbbdjur (Ornithorhynchi).

Näbbdjuret (Ornithorhynchus paradoxus, fig. 178) är den enda kända
representanten för den andra familjen inom denna ordning. Den engelske naturforskaren
Bennett har lemnat den bästa skildring öfver detta i sanning underbara djur;
ensamt för utredandet af dess naturalhistoria företog han en resa till Australien.
Näbbdjuret tillhör Nya Hollands östra kustländer och finnes i floder och
stillastående vatten i Nya Syd-Wales och de inre delarne af landet. Det är ej större än
myrpiggsvinet, omkring 50 cm. långt, hvaraf svansen mäter 12 cm. Hannarne äro
större än honorna. Kroppen är nedtryckt och liknar i viss mån bäfverns eller
fiskutterns. Benen äro mycket korta, alla fötterna hafva fem med simhud försedda tår,
På framfötterna, som ega stor muskelstyrka och tjena så väl till att simma som att
gräfva med, utsträcker sig simhuden något öfver klorna, är der mycket böjlig och
nttänjbar och skjuter sig till baka, när djuret gräfver. Alla tårna äro mycket starka,,
korta och lämpliga för gräfning. De båda mellersta äro längst. De korta
bakfötterna äro rigtade bakåt och påminna om skälens. Deras första tå är mycket kort;
klorna äro allesammans krökta och längre och skarpare än framfötternas; men
simhuden går blott till början af tårna. Hos hannen sitter här en inåtvänd rörlig
sporre något ofvan om tårna. Svansen är platt och bred, stympad i spetsen samt
beväxt med långa hår. Hos äldre djur är svansens undra sida antingen helt och
hållet naken, eller också beklädd med blott några få, grofva hår; hos de unga
djuren är han fullständigt hårbeklädd. Hufvudet är temligen platt, litet och genom sin
breda anknäbb ensamt i sitt slag bland däggdjuren. Båda käkarne äro utsträckta
och omgifvas i hela sin längd af en hornartad hud, som bakåt fortsattes i en
egendomlig sköld. Båda käkarne bära fyra horntänder, af hvilka den främre i
öfverkäken är lång, smal och skarp, under det att den bakre är bred och platt, nästan
med utseendet af en kindtand. Näsborrarne ligga på näbbens öfra yta nära invid
spetsen; de små ögonen sitta högt upp på hufvudet; öronöppningarna, hvilka kunna
tillslutas, äro belägna i närheten af den yttre ögon vinkeln. Det veck, som faller
liksom en sköld från näbben öfver främre delen af hufvudet och strupen, är
synbarligen till stor nytta för djuret, emedan det afhåller gytjan från den
angränsande-hårbeklädnaden och skyddar ögonen under gräfningar i jorden. Tungan är köttig
men försedd med hornartade tänder och baktill upphöjd genom en egendomlig valkr
som fullständigt tilltäpper munnen. Näbben är alltså en förträfflig silapparat, som gör
djuret skickligt att genomsöka vattnet, att afskilja det ätbara från det odugliga och
att insamla det förra i de rymliga kindpåsarne, hvilka sträcka sig utmed hufvudets
sidor. Näbbdjurets pels består af täta, grofva stickelhår af mörkbrun färg med
silfverhvit skuggning; derunder ligger en mycket mjuk bottenull af gråaktig färg. En
obehaglig fisklukt utströmmar från pelsen, i synnerhet när han är våt; sannolikt
härrör denna lukt af en oljaktig afsöndring. Infödingarne äta dock ganska gerna,
djurets kött.

Näbbdjuret bebor helst lugna ställen i floderna, der talrika vattenväxter finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free