- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
410

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

11:E ORDNINGEN: Enhofvade djur (Solidungula) - Familjen: Hästdjur (Equida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


IV. HOFDJUR (UNGULATA).

ELFTE ORDNINGEN:

Enhofvade djur (Solidungula).

Af denna ordning ega vi bland de nu lefvande djuren endast en familj, nemligen:


Familjen: Hästdjur (Equida).

De utmärka sig genom medelmåttig storlek, skön kroppsform, jemförelsevis
kraftiga lemmar och magert, långsträckt hufvud med stora, lifliga ögon, medelstora,
tillspetsade och rörliga öron och vidöppna näsborrar. Halsen är kraftig och
muskelstark, bålen afrundad och köttig, hårkbelädnaden mjuk, kort och tätt åtliggande;
halsens öfverkant samt svansen äro prydda med mer eller mindre långt tagel. Men
framför allt utmärka sig hästdjuren genom sina oklufna hofvar. Tandbyggnaden
består af sex framtänder, sex långa, fyrsidiga kindtänder med slingrade emaljveck på
tuggytan och små, hakformigt böjda, afstympadt kägellika hörntänder. Skallen är
ovanligt lång och af den samma omfattar hjernskålen blott en tredjedel, hvaremot
två tredjedelar komma på ansigtet. Magsäcken är enkel, odelad, aflångt rundad och
temligen liten. – De första fossila lemningar af hästar anträffas i tertiärtidens
lager. Såsom deras ursprungliga utbredningsområde kan man betrakta största delen
af mellersta och norra Europa, mellersta Asien och Afrika äfvensom Amerika. I
vestra Europa synas de vilda hästarne hafva utdött jemförelsevis snart efter
menniskans uppträdande, i Asien och Afrika ströfva de ännu omkring i hjordar på högt
belägna stepper och i bergstrakter. Gräs, örter och andra växtämnen tjena till
deras föda; i fångenskap hafva de lärt sig att till och med förtära djuriska ämnen.

Hästar. – På det sydöstra Europas stepper kringsvärma ännu i dag hjordar af
hästar, hvilka några anse för de vilda stamföräldrarne till vår tama häst, andra åter
betrakta såsom dennes på nytt förvildade afkomlingar. Dessa hästar, som man
kallar Tarpaner (fig. 179), hafva alla de egenskaper, som utmärka vilda djurarter, och
anses både af kosacker och tatarer för vilda. Tarpanen är en liten häst med smala,
men starka ben med långa leder, temligen lång och tunn hals, jemförelsevis tjockt
hufvud med nosen påminnande om en gumses, spetsiga, framåt lutande öron och små,
lifliga, eldiga, elaka ögon. Hårbeklädnaden är tät om sommaren, kort, vågig i
synnerhet på bakdelen, der han nästan kan kallas krusig, om vintern stark och lång
i synnerhet på hakan, der han nästan bildar ett skägg. Manen är kort, tät, buskig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free