- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
422

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

11:E ORDNINGEN: Enhofvade djur (Solidungula) - Familjen: Hästdjur (Equida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422

ENHOFVADE DJUR.

dalar, i hvilka groparne blifvit anlagda. De fångade unga fålarne säljas för högt
pris såsom afvelsdjur till de förnämas stuterier, och efter dessa fångar uppammas de
vackraste och snabbaste ridåsnor, hvilka användas i Persien och Arabien samt
betalas med ända till hundra dukater stycket. De bevara alla sina vilda stamfaders goda
egenskaper: den vackra växten, det muntra behaget och snabba loppet,
förnöjsamheten och uthålligheten.

Steppåsnan (Equus Asimts tceniopus, fig. 184) liknar både till storlek och
utseende sin tama afkomling i Egypten, men till behag och lynne sina vildt
lefvande asiatiska fränder, samt finnes sannolikt i alla steppländer öster om Nilen.
Ett kännetecken, som väl förtjenar uppmärksamhet, är att detta djur har band eller
tvärstrimmor på sina fötter, ty dessa antyda, att steppåsnan är en mellanlänk mellan
sina tama slägtingar och zebrorna, samt bevisa vidare, att hvarje landsände förlänar
sina former vissa egendomligheter.

Om det också förblifver oafgjordt, hvilken vildåsna européerne hafva att tacka
för sitt nyttiga husdjur, är dock så mycket visst, att onagern så väl som steppåsnan
från äldsta tider blifvit tämda och använda till åsneracens förädlande. De gamla
romarne ut gåfvo stora summor för denna förädling, perser och araber göra detta ännu
i dag. Blott i norra Europa har den Tama åsnan (Equus Asinus, fig. 185) genom
fortsatt försummelse nedsjunkit till en verklig krympling. Om man jemför åsnan,
som i Tyskland bär sad till qvarnen eller drar mjölkkärror, med hennes sydländska
bröder, kunde man vara frestad att tro dem vara skilda arter, så obetydlig är
likheten dem emellan. Vackrast äro de arabiska åsnorna, i synnerhet de, som
uppfödas i Jemen. Det gifves två racer: en stor, modig, rask, till resor särdeles
lämplig, och en mindre, svagare, som vanligen användes till lastdjur. I det inre af
Afrika, der denna nyttiga varelse likaledes ofta hålles såsom husdjur, ser man blott
få åsnor af ädel stam, och dessa införas från Jemen eller Egypten. Den åsna, som
vanligen förekommer i östra Sudan, står i hvarje afseende efter för den egyptiska.
Hon är mindre, svagare, latare och envisare, men likväl en rikedom för sudanesen,
ehuru han låter henne hungra eller sjelf söka sig sitt foder. Trots denna frihet
förvildas åsnan icke här som på andra ställen. - I sin utbredning har åsnan följt
menniskan och träffas i de flesta tempererade och varma länder, men vestra och
mellersta Asien, norra och östra Afrika, södra och mellersta Europa och slutligen södra
Amerika äro de länder, i hvilka hon bäst trifves. Ju torrare landet är, desto bättre
befinner hon sig; fuktighet och köld fördrager hon icke så väl som hästen.

Om vår tama åsna uttrvcker sig Sch e i ti i n sålunda: »Hennes ste<? är utom-

t o <.j

ordentligt säkert, hennes vilja bestämd. Ena gången vill hon icke ur stället med
vagnen, en annan gång skenar hon. Alltid måste man se på hennes öron, ty på
dem rör hon flitigt och med dem uttrycker hon liksom hästen sina tankar och
föresatser. Att hon föraktar stryk och knappt dermed kan pådrifvas, följer å ena sidan
af hennes egensinne, å andra åter af hennes tjocka hud. Sin vårdare känner hon
väl, men aldrig blir fråga om att såsom hästen fatta tillgifvenhet för honom. Dock
springer hon till honom och betygar äfven någon ringa glädje. Märkvärdig är
heu-iies förkänsla för stundande väderleksombyte, som hon långt förut förråder: antingen
låter hon då hufvudet hänga eller gör hon muntra språng. - Åsnan kan inöfvas
att göra mycket, som eljest hästen uträttar. Många barn lära med svårighet, men
grundligt och för framtiden, så också åsnan. Man kan tillställa kappridningar med
henne, man lär henne hoppa genom ringar och affyra kanoner. Hon hoppar bra
och säkert och är oförskräckt. Hon pasear på sin herres blick och ord och förstår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free