- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
431

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 1:a Familjen: Kameler (Tylopoda)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EGENTLIGA KAMELER.

431

hem- och födelseort, utan äfven hans graf; de, som slagtas, äro ett försvinnande
fåtal vid sidan af dem, som duka under i öknen.

Kamelen hemtar sin föda uteslutande ur växtriket och är dervid ingalunda
nogräknad. När han blott har de torraste ökenplantor, hvasst gräs och halft förtorkade
qvistar, kan han hålla ut vecktals. Om det rigtigt kniper, är en gammal ,korg eller
en matta, flätad af dadelpalmens upprifna blad, en välkommen måltid för honom. I
Ostsudån måste man skydda infödingarnes hyddor mot kamelerna. Dessa hyddor
bestå nemligen af svaga stänger, utvändigt beklädda med steppgräs; och djuren skulle
uppäta husen ned till deras grundvalar, om de finge råda sig sjelfva. Rent af ett
underverk är att till och med de värsta tornar och taggar icke såra kamelens hårda
mun. Mer än hundra gånger har jag sett huru kameler utan vidare omständigheter
nedsväljt mimosagrenar, på hvilka sutto tagg vid tagg. När karavanen om aftonen
rastar och kamelerna frigifvas för att söka föda, springa de från träd till träd
och afåta alla grenar, som de kunna nå. De ega en märkvärdig skicklighet i att
afbryta qvistarne med sina läppar, och de nedsvälja dem, alldeles obekymrade om i
hvilken rigtning tornet står ut från qvisten. Kunna de någon gång komma åt
saftiga växter eller säd, försumma de ej att med förhärjande glupskhet göra sig ett
mål. På ökenresorna, då det är af vigt att reskosten väger och skrymmer så litet
som möjligt, tager hvarje arab blott litet durrah eller korn med sig och gifver
kamelen deraf hvarje afton ett par händer fulla. I städerna gifver man honom
bond-bönor; i byarne erhåller han ingenting annat än torrt starrgräs eller durrahhalm.
Hans bästa föda tyckes likväl vara bladen af vissa träd och buskar, ty liksom
giraffen, ser man honom alltid styra sina steg till träden, - Då kamelen har full
tillgång på saftig växtföda, kan han vecktals umbära vatten. Nomaderne i Bahiuda.
fräga ofta icke efter sina kameler på en hel månad, utan låta dem efter eget
godtycke välja sig bete, och det händer ofta, att djuren under hela tiden ej hafva
annat än de daggbestänka bladen och vaxtsafter att släcka sin törst med. Annorlunda,
förhåller det sig under torkan. Man har visserligen mångfaldiga gånger velat
påstå, att kameler äfven då skulle kunna undvara vatten 14 till 20 dagar, men detta
är blott en fabel. På långa resor i den afrikanska sommarens glödande hetta måste
en kamel hafva ordentligt foder och tillräckligt vatten och åtminstone hvar fjerde
dag fulla trettio till fyrtio timmars hvila, om han skall hålla ut. I forna tider trodde
man sig af kam elinagens egendomliga byggnad kunna förklara hans förmåga att
länge undvara vatten. Man menade, att de stora cellerna i de båda första
måg-afdelningarna borde anses såsom vattenbehållare, och man diktade vidunderliga
historier derom. Resande i öknen skulle, påstod man, i allra yttersta nödfall kunna
finna vattenförråd i kamelernas magar. Fastän jag redan hemma tviflade på sådana
historier, förfrågade jag mig med afsigt hos i öknen grånade kamelförare, men
ingen enda visste något om denna historia, ingen enda hade någonsin ens hört talas
om en så oerhörd osanning.

Kamelerna i östra Sudan och i öknen, hvilka från ungdomen vänjas att endast
hvar fjerde eller sjette dag erhålla vatten och dertill måste nöja sig med de torftiga
gräsarter, som stå dem till buds, lämpa sig vida bättre för ökenresor än de kamelei\
som uppfödas nordligare, särdeles i de odlade trakterna, der de aldrig sakna foder
och vatten. De förra, de egentliga öken.- och steppkamelerna, hålla sig visserligen
mycket mindre och magrare; de hafva till och med så småningom utvecklat sig till
helt andra djur än Egyptens och Synens kameler. Men dessa kunna alldeles icke
mäta sig med dem, de äro blott lastkameler, helt och hållet odugliga till resor..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free