- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
435

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 1:a Familjen: Kameler (Tylopoda)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EGENTLIGA KAMELER. 435

:af ihållande sjukdomar. Då djuren, sedan den heta vinden lagt sig, åter lastas och
fortsätta sin mödosamma väg, visa de tydligt nog, att hvarje steg är ett qval för
dem. Deras törst har säkert ökats i ansenlig grad och deras trötthet får mer och
mer öfverhand. Då störtar plötsligt en kamel och kan icke genom något tilltal, ej
ens med piskan förmås att resa sig, och med sorgset hjerta tager araben af honom
lasten och lemnar, möjligen med en tår i Ögat, det staökars djuret åt dess öde; ty
-äfven han drifves framåt af törstens pinande demon: I sanDing gripande är det att
:se, huru slagtaren befaller kamelen att lägga sig ned för att mottaga dödsstöten.
Köttet är hårdt och segt och kostar derför obetydligt, i Sudan knappt 9 öre för
kilogrammet. Blodet användes icke. Af skinnet gör man allehanda redskap, fastän det
icke är mycket varaktigt. Djurets mjölk användes föga. Hon är så tjock och så
flottig, att hon väcker vämjelse. Deremot användes träcken på mångfaldigt sätt.
Vid ökenresor, då man alltid har ondt om bränsle, samlar man om morgnarne de
små, runda, valnötstora kulorna af kamelens hårda och torra träck for att den
följande aftonen använda dem såsom bränsle, och äfven i det vedfattiga Egypten
uppsamlas kamelens liksom nötkreaturens, hästarnes och åsnornas spillning, knådas till
en deg, formas till runda kulor, torkas i solen och förvaras sedan såsom bränsle.

Nästan samma betydelse, som dromedaren eger för de ofvan omtalade länderna,
har for östra och mellersta Asien den Tvåpuckliga kamelen (Camelus bactrianus,
fig. 188), som från den förre skiljes genom sina två pucklar, af hvilka den ena har
sin plats öfver bogarne, den andra framför korsryggen. Hela gestalten är tung och
"klumpig, kroppsmassan större, hårväxten rikligare än hos dromedaren, äfvenså är
färgen regelbundet mörkare, vanligen mörkbrun, om sommaren rödaktig. Båda
kamelarterna kunna med hvar andra alstra bastarder, som stundom hafva blott en puckel,
stundom två belägna tätt intill hvar andra. Då dessa bastarder fortplanta sig så
väl sins emellan som med både kamel och dromedar, kan det verkligen vara
tvifvelaktigt, huru vida de sistnämnda äro skilda arter.

Den tvåpuckliga kamelens begåfning är lika liten som dromedarens: han är
lika dum, likgiltig och feg som denne. Mången gång försättes han, enligt
Prze-walski, i dödsångest af en framför hans fötter uppspringande hare. Förfärad flyr
han åt sidan och stormar fram utan besinning, åtföljd af hela den öfriga raden, som
följer utan att veta hvad det är fråga om. En stor svart sten vid vägkanten, en
benhop, en nedfallen sadel förskräcka honom till den grad, att han förlorar allt
omdöme och sätter en hel karavan i förvirring. Anfalles han af en varg, tänker han
ej ens på att sätta sig till motvärn, ehuru han med ett enda slag skulle förmå fälla
en dylik fiende; i stället spottar han blott på honom och skriker af full hals. Till
och med korpen kan tillfoga det enfaldiga djuret skada; han flyger nemligen upp
på dess rygg och uppsliter med näbben till hälften läkta, af sadelns tryck förorsakade
sår eller sargar pucklarne, utan att kamelen förstår att värja sig på annat sätt än
genom att spotta och skrika. Undantag från denna regel bilda endast de brunstiga
hannarne, hvilka kunna råka i sådant raseri, att nian för att skydda sig mot dem
nödgas fjettra dem med kedjor. Men så snart parningstiden är förbi, blir hingsten lika
from, likgiltig eller slö som förut. - Äfven den tvåpuckliga kamelen trifves icke på
yppiga betesmarker, föredrager tvärt om steppväxter, som knappt duga för andra djur.
Så behöfver han malört, lök, skott af allehanda buskar m. m., men i synnerhet
saltväxter, om han skall bibehålla sina krafter. Salt är för honom en
nödvändighetsartikel: med välbehag dricker han steppens salthaltiga vatten och uppslickar gerna
och rikligt det vid vattensamlingarnas kanter afsätta saltet. Lider han brist på salt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free