- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
444

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 2:a Familjen: Myskdjur (Moschida) - 3:e Familjen: Hjortdjur (Cervida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och på buksidan hvitt. De äldre hannarne hafva starkt krökta hörntänder, hvilka
skjuta fram nära 3 cm. öfver tandköttet. Java, Singapore, Pintang och andra
kringliggande öar äfvensom den Malajiska halfön äro detta nätta djurs hemland. På
Sumatra, Borneo och Ceylon ersättes det af beslägtade arter. På Java lefver det mer
i bergstrakten än på slätten, vid nedre kanten af de alla bergen täckande
urskogarne, särdeles i deras buskrika bryn, hvarifrån det på få minuter kan uppnå de
gräsbeväxta sluttningarna. Man träffar det aldrig i flock. Numera hafva
dvergmyskdjur ofta förts till Europa och länge hållits i fångenskap. Javanerne, som
kalla djuret »poetjang», skola ifrigt jaga det samma och gerna äta dess mjuka,
sötaktiga kött. Här och der infattas de fina fötterna i guld och silfver och användas
till pipstoppare.

Tredje Familjen: Hjortdjur (Cervida).

Ingen grupp i hela ordningen är så lätt att karakterisera som hjortarne: de
äro idislare med horn, som årligen affalla och åter nybildas. Hornen tillkomma i
allmänhet endast hannarne och äro parvisa, förbenade och greniga utskott från
pannbenet, hvilka i början äro mjuka och beklädda med hud, som dock af djuret
bortskafves mot träd eller andra hårda föremål, sedan hornens inre massa hårdnat genom
att ur blodet upptaga kolsyrad och fosforsyrad kalk. Hornens bildning och
bortvissnande stå för öfrigt i samband med könsverksamheten; hos skurna hjortar förändras
aldrig hornen, d. v. s. antingen behålla de dem, om de skäras under den tid, de bära
dem, eller ock erhålla der icke några nya, om de skäras vid den tid, då de aflagt
dem, ja, ensidigt skurna djur sätta nytt horn endast på den oskadade sidan. Redan
före hjortens födelse antydes platsen för de kommande hornen genom en stark
förbening på skallen. Under 6:e eller 8:e lefnadsmånaden bildas genom upphöjning af den
yttre benbetäckningen på pannbenet en bentagg, den s. k. rosenstocken, som förblir
bestående under hela lifvet och på hvilken hornen sätta sig. I början äro de helt
enkelt spetsiga, men förgrena sig sedan mer och mer genom utskott, som utlöpa från
hufvudstammen och kunna stiga ända till ett antal af 12 på hvartdera hornet. –
Redan i forntiden voro hjortarne utbredda öfver en stor del af jordytan, och med
undantag af största delen af Afrika och hela Australien hafva numera alla
verldsdelar och klimat sina hjortarter på slätter och berg, i skoglösa så väl som i
skogrika trakter. Deras föda utgöres af alla slags växtämnen. Salt är för dem en
läckerhet, och af vatten hafva de stort behof. – I trakter, der åkerbruk och skogsskötsel
bedrifvas enligt nutidens fordringar, kunna hjortar icke tålas, ty den skada, som de
vackra djuren förorsaka, öfverväger betydligt den lilla nytta de göra; de kunna
olyckligtvis icke bestå till sammans med landtbruk och skogsskötsel. Räknades icke
jagten, och detta med rätta, till ett af de ädlaste och manligaste nöjen, skulle alla
hjortar i mellersta Europas länder länge sedan blifvit utrotade.

Elgar. – Jettarne i familjen ställa vi främst, fastän de icke äro de högst
utvecklade, utan snarare tvärt om. Elgarne (Alces), af hvilka blott finnes en art,
om man icke med några forskare anser den amerikanska elgen för en egen art, äro
stora, klumpigt byggda djur, med långa ben och skofvelformiga, fingergreniga horn
utan ögon- och midtelspröt. De hafva små tårgropar, hårtofs vid fotens insida samt
klöfkörtlar, men sakna hörntänder. Hufvudet är fult, öfverläppen öfverhängande,
ögonen små, öronen långa och breda; svansen är ganska kort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free