- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
451

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 3:e Familjen: Hjortdjur (Cervida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först flyr, sedan den rigtigt öfvertygat sig om faran. Detta hafva äfven de norska
jägarne iakttagit, hvarför de också parvis eller tre eller fyra till sammans gå ut
på jagten, smyga samtidigt fram mot en flock, sigta efter öfverenskommelse på
bestämda djur och låta först en af sällskapet skjuta, hvarefter äfven de öfriga lossa
sina skott. Jag tror säkert, att en jägare med en god och säker dubbelbössa ur en
och samma flock hinner skjuta fem till sex renar, blott han skickligt smugit sig på
flen samma och förblir orörlig bakom sitt gömställe, ty minsta rörelse jagar flocken
ögonblickligen på flykten.

Indianerne tillgodogöra sig den vilda renen på samma sätt som lapparne sina
tama renar. Ingen del af renen lemnas oanvänd, icke ens våmmens grötlika
innehåll, som, sedan des fått ligga någon tid och undergått en viss grad af jäsning,
anses för en högeligen smaklig anrättning. Blodet kokas till soppa, benen kokas
och klyfvas, hvarefter mergen ätes blandad med fett och torkadt kött, eller ock
användes den att smörja hår och ansigte.

Utom menniskan har den vilda renen inånga fiender, bland hvilka vargen är
den farligaste. Äfven jerfven förföljer renarne med mycken ifver, likaså är lodjuret
farligt för dem, och björnen röfvar, om också ej som vargen, dock många djur.
Utom dessa större röfvare måste äfven små, skenbart oskadliga insekter räknas bland
renarnes värsta fiender. Dit höra nemligen en myggart och två bromsarter.
Myggorna bestämma och föranleda renarnes vandringar: för dem flykta de ned till
hafskusten och upp till bergen, af dem plågas de på det fruktansvärdaste sätt dag och
natt eller snarare under den månader långa sommardagen. Blott den som sjelf
erfarit huru dessa små djur förmå plåga, inser hvad de arma djuren lida af dem. Och
denna plåga är likväl ej den svåraste, ty bromsarne förorsaka renarne än värre
smärtor. En art lägger sina ägg i huden på ryggen, en annan i renens näsborrar; då
larverna utveckla sig, borrar den förra artens larver sig genom huden in i cellväfven
derunder, lefva här af det var, som bildas i de ytterst smärtsamma bulnaderna, gräfva
sig allt jemt djupare och borra sig slutligen ut, då de nalkas sin metamorfos. Den
andra artens larver gå upp genom näsborrarne, intränga i hjernan och orsaka den
obotliga kringsjukan, eller ock komma de in i gommen och åstadkomma en smärta
Tid tuggningen, som hindrar renen från att äta, till dess det pinade djuret genom
häftiga nysningar ofta lyckas aflägsna dem i stora klumpar.

Unga renar bli snart tama, men man skulle begå ett stort misstag, om man
stälde renarne i tamt tillstånd på samma grad med våra husdjur, ty ej ens deras
afkomlingar, som sedan urminnes tider lefvat i fångenskap, äro så tama som dessa,
utan befinna sig i ett tillstånd af half vildhet. Endast lapparne med sina hundar
förmå leda och vaka öfver sådana hjordar. Utom lapparne sysselsätta sig äfven
finnarne och i Sibirien voguler, ostjaker, samojeder, tunguser, koräker och tschuktscher,
som enligt Pallas hafva de största hjordarne, med renafvel. De norska lapparne
hafva, enligt de uppgifter jag erhöll af fogden i Tana, endast 79,000 renar, af hvilka
31,000 komma på Tanas och Polemaks kretsar, 23,000 på kretsen Karasjok och 25,000
på kretsen Kautokeino, ined ungefär 1200 egare. Den tama renen är lapparnes
stolthet och rikedom; somliga lappar ega ända till 2000-3000 renar, de flesta likväl blott
omkring 500. De bero helt och hållet af sina hjordar: dit renarne gå, måste lappen
följa. Hela månader nödgas han tillbringa i fria luften, om sommaren plågad af
myggen, om vintern af kölden; ofta måste han lida hunger, emedan han nödgas
aflägsna sig längre än han ärnat. Renarnes skötsel och vård är svårare än den synes
vara och skulle vara alldeles omöjlig för lappen utan de muntra och vaksamma him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free