- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
460

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 3:e Familjen: Hjortdjur (Cervida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDISLARE.

.är rådjuret af undersätsig kroppsbyggnad med kort, liksom afstympadt hufvud.
Hornen hafva breda rosenstockar och äro jemförelsevis grofva med långt framstående
perlfonniga knottror. - Rådjurets täta hårbeklädnad förändras allt efter årstiden,
alldenstund hos bocken om sommaren blott stickelliåret, om vintern uteslutande
ullhåret utvecklas. Det förra håret är kort, sträft och hårdt, det senare långt, vågigt
och mjukt samt har en helt annan färg. Kroppens rygg och sidor äro om
sommaren mörkt roströda, om vintern gråbruna, buksidan och benens insidor äro alltid
ljusare. Sätet och lårens bakdel, den s. k. »spegeln», äro skarpt begränsade, ljust
färgade, om sommaren gulaktiga, om vintern hvita. Hos kalfvarne framträda på den
rödaktiga bottenfärgen små rundade, hvita eller gulaktiga fläckar i rader. För
öfrigt förekomma färgförändringar, som bibehålla sig genom flera generationer. -
Rådjuret utbreder sig öfver hela Europa och största delen af Asien med undantag af
de nordligaste länderna. Ännu i dag finnes det i Tyskland, Italien, Spanien,
Portugal, Frankrike, Belgien, Holland, England och Skottland, Ungern, Galizien,
Siebenburgen, Donauländerna, södra Sverige, Polen, Lithauen och Östersjöprovinserna, det
är sällsynt i Turkiet och Grekland, saknas alldeles i norra och mellersta Ryssland,
men anträffas åter i Ukraine och på Krim, bebor Kaukasien, Armenien, Mindre Asien,
Palestina och Persien äfvensom det mellersta och södra Sibirien, så långt skog
finnes, öster ut ända till Amurs mynning, söder ut ända till cle indisk-mandschuriska
högbergen, men förekommer blott sällan och enstaka på de kala, skoglösa
högstep-perna. I Kaukasus uppstiger det ända till 2000 och i södra Sibirien till 3000 meters
höjd. I Sibirien vandrar det öfver allt med en viss regelbundenhet, der det faller
sig för besvärligt eller blir omöjligt att öfvervintra på sommarplatserna. Stadigt
villebråd i ordets egentliga mening är rådjuret endast der det känner sig fullt säkert,
men äfven då gör det gerna längre ströftåg, vare sig för att uppsöka någon viss
föda eller andra djur af sin art. Mer än kronhjorten och i ännu högre grad än
dofhjorten älskar det friheten både hvad ombyte af uppehållsplats, föda och sällskap
beträffar. Det är icke blott kinkigt, utan rent af nyckfullt, trifves i dag här, i
morgon der, tål understundom att oroas på allt sätt, men föredrager en annan gång
hellre att bortvandra.

Rådjurets rörelser äro qvicka och behagliga; det kan utföra förvånande långa,
bågformiga språng och utan märkbar ansträngning sätta öfver breda grafvar, höga
häckar och buskar, simmar dessutom ganska bra och klättrar rätt hjelpligt. Det hör,
ser och vädrar förträffligt och är listigt, försigtigt och mycket skyggt. Så länge det
ur ungt, visar det sig särdeles älskvärdt, men blir med åren mycket egensinnigt,
trotsigt och elakt, och man bör aldrig rätt lita på det, då dess lynne är mycket
obeständigt och ombytligt, dess retlighet otroligt stor och dess tjuriga uthållighet
ingalunda liten. Det bildar aldrig så starka flockar som kronhjorten. Under årets större
del lefver det till sammans i familjer, en bock med en, sällan två eller tre honor
och deras kalfvar. Om vintern förena sig stundom flera familjer och lefva en längre
tid till sammans. - Om dagen uppehålla rådjuren sig i någon skyddad och stilla
del af sitt område; mot aftonen, i inhägnader redan under de senare
eftermiddagstimmarne, gå cle nt på nyröjningar, skogsängar eller fält för att beta: mot
morgonen begifva de sig åter till snåren eller in bland den höga säden, bortslita med
framfötterua möss- och gräsbetäckningen och inrätta sålunda ett läger till sin hvila.
Födan är nästan den samma som kronhjortens, endast med den skilnad, att det
kinkigare rådjuret väljer finare växter. Blad och knoppar af de olika löfträden,
knoppar af barrträden, grön säd, örter och dylikt äro väl deras förnämsta föda. Salt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free