- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
461

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 3:e Familjen: Hjortdjur (Cervida) - 4:e Familjen: Gaffelhorndjur (Antilocaprina)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slickar rådjuret gerna, och af rent vatten har det stort behof, men kan likväl nöja
sig med att vid regn eller stark dagg afslicka de droppar, som stanna på bladen.
Här och der kommer det äfven in i trädgårdar, hvarest det låter sig väl smaka de
fina grönsakerna och plantorna. - I maj eller juni föder honan efter 40 veckors
drägtighet. Ungefär fyra till fem dagar innan hon skall kalfva, utsöker hon i en
enslig, aflägsen del af skogen en lugn plats och framföder der vanligen en enda kalf,
eller, om hon är äldre, två, i sällsynta Ml tre, som hon med mycken omsorg döljer
för hvarje sig närmande fiende och vid minsta aning om fara ger ett varnande
tecken genom stampning med foten eller ett kort pipande ljud. Så snart de unga
kalfvarne höra detta, lägga de sig ned på stället; då de blifvit något äldre, fly de
jemte modern. Under de första dagarne efter födelsen, då ungarne ännu äro allt för
hjelplösa, tager honan sin tillflykt till list och söker afleda fiendens uppmärksamhet
från dem. Beröfvas hon en unge, följer hon röfvaren länge, äfven om det är en
menniska, och visar sin sorg genom att ängsligt springa fram och till baka och
genom att kalla på ungen. Ungefar åtta dagar efter födelsen tager hon sina kalfvar
med på bete, och efter tio till tolf dagars förlopp äro dessa tillräckligt kraftiga att
löpa med henne. Nu återvänder hon till sin forna plats liksom i akt och mening
att visa hannen sin afkomma. - Utom af menniskan förföljas rådjuren af lodjuret
och vargen, vildkatten och räfven; de förra anfalla både stora och små utan
åtskil-nad, de senare hufvudsakligen kalfvarne, som stundom äfven falla offer för den lilla
men blodgiriga veslan.

I Sydamerika lefva Spetshjortarne (Subulo), hvilkas horn blott bestå af enkla
spetsar. – På Malajiska halfön och Sundaöarna lefver bland andra, med temligen
enkel hornform, Muntjaken eller Kidangen (Cervulus Muntjac).

Fjerde Familjen: Gaffelhorndjur (Antilocaprina).

Till hjortarne sluter sig en idislare, Gaffelbocken, som ända till den nyaste
tiden räknats till antiloperna. Han skiljer sig från alla andra i ordningen derigenom
att han bär gaffelformigt klufna slidhorn, som icke ständigt växa längre, utan tid
efter annan liksom hjortarnes horn, ehuru på annat sätt, fällas och nybildas. Andra
egenheter, såsom närvaron af särskilda körtlar nedanför öronen, på korsryggen, på
hvardera sidan under svansen och öfver fotledeu, frånvaron af tårgropar och
ljumskkörtlar, de om giraffens påminnande hofvarne utan lättklöfvar, hårets beskaffenhet
m. m., föranledde Murie, som anatomiskt undersökt djuret, att kalla det »en
antilop med hufvud af hjorten, hofvar af giraffen, körtlar af geten, hår af fåret»,
hvarmed icke kan menas annat än att djuret icke är någon antilop. Med någon annan
hufvudgrupp kan det ej heller förenas och bildar derför en egen familj.

Gaffelbocken, Kabrin eller Berendon (Antilocapra americana, fig. 198)
liknar i allmänhet en. kraftigt byggd antilop och är något större än rådjuret, med
tillspetsade klöf var, som mest likna det vilda fårets. Djurets grundfärger äro en
vacker isabellfärg med roströd anstrykning och hvitt, det senare skarpt afsatt i en
spegel kring svansen, på bukdelen af kroppssidorna och i sköldformiga fläckar på
halsen, hvarjemte hufvudets sidor till största delen äro hvita. Ansigtets öfre delar
från hjessan ned på nosen, en smal ring kring ögonen, en af halsens hår nästan
undanskymd fläck bakom kinderna, bakhufvudets midt och manens spets äro mörka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free