- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
463

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 4:e Familjen: Gaffelhorndjur (Antilocaprina) - 5:e Familjen: Giraffer (Devexa)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bilda de öfriga en gåsmarsch, lik en indianrad, och hela flocken passerar floden i
största ordning. – Den afkastning, jagten på kabrin lemnar, är ingalunda obetydlig.
Vildt af dessa djur räknas till vesterns läckraste anrättningar. Späcket utmärker
sig genom sin fasthet, och af det samma stöpas förträffliga ljus; den lätta och mjuka,
men föga varaktiga fällen användes af indianerne till skjortor, af européerne till
handskberedning.

Femte Familjen: Giraffer (Devexa).

Äfven bland idislarne möta oss former, som ej rätt väl synas passa till sammans
med den nuvarande djurverlden, utan påminna om länge sedan förgångna tiders
sagolika varelser. En sådan gengångare är denna familjs enda representant.

Giraffen, rigtigare Serâfen (Camelopardalis Girafa, fig. 199), utmärker sig
genom sin öfver all måtta långa hals, sina höga ben, sin hoptryckta men från ryggen
till buken tjocka bål med sluttande rygg, sitt fina, vackra hufvud med stora, sköna,
klara ögon och två sällsamma, med hud öfverklädda hornartade bentappar. Genom
de höga benen och den långa halsen blir giraffen på en gång det högsta och i kroppen
jemförelsevis kortaste af alla däggdjur. Hans längd i bålen från bogarne till
landen är nemligen blott 2,25 m., men höjden öfver skuldrorna 3 m. och öfver
hufvudet 5 till 6 m. Svansen med sin hårtofs är 1,10 m., utan hårtofs blott 80 cm.
Afståndet från nosspetsen till svansroten utgör 4 m., och vigten stiger till 500
kilogram. Giraffen synes hafva lånat hufvud och bål af hästen, hals och skuldror af
kamelen, öronen af oxen, svansen af åsnan, benen, af en antilop, hvaremot den släta
fallens färg och teckning påminner om panterns. Grundfärgen är nemligen blekt
sandgul, något mörkare på ryggen och nästan hvit undertill; på denna botten stå
temligen stora, oregelbundna, kantiga fläckar af mörkare eller ljusare rostbrun färg
så tätt till sammans, att bottenfärgen endast framträder som ett nät.

Giraffen bebor mellersta och södra Afrika, mellan 17° nordlig och 24° sydlig
bredd, eller från Saharas* södra gräns ned till trakten af Orangefloden. Hans
utbredning synes bero af åtskilliga mimosa-arters förekomst. Hufvudsakligen träffas
giraffen öfver allt der gamla trädstammar qvarstå, hvilka till följd af de lafvar, som
täcka dem, hafva en förvillande likhet med hans långa hals. Vanligen anträffas
girafferna i små flockar om 6 till 8 stycken, men talrikare, der de känna sig i
säkerhet. Alla giraffens rörelser äro sällsamma. Fördelaktigast tager han sig ut, då
han går helt lugnt; han synes då värdig och behaglig. Sjelfva gången är en
långsam och afmätt passgång. Helt annorlunda ser han ut, då han faller i galopp.
Lichtenstein skildrar ganska lifligt det intryck, han då gör på iakttagaren. »Jag
hade», så berättar han, »närmat mig två giraffer nästan inom beqvämt skotthåll, då
de blefvo mig varse och flydde. Men deras flykt öfversteg i besynnerlighet till den
grad alla mina förväntningar, att jag nästan glömde hela jagten för löje och
förvåning. Med det missförhållande, som består mellan kroppshöjden fram och bak och
mellan höjden och längden, har giraffen betydlig svårighet att röra sig hastigt. Han
galopperar; men denna galopp är så tung, långsam och klumpig, att då man på
några hundra stegs afstånd, hvilket naturligtvis försvårar jemförelsen mellan den
tillryggalagda vägsträckan, djurets storlek och de omgifvande föremålen, betraktar
hans galopp, vill man af den långsamhet, hvarmed rörelsen sker, nästan draga den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free