Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
IDISLARE.
formiga horn, tårgropar, Ijumsksäckar, långa, spetsiga öron, små lättklöfvar och två
spenar. Svansen är kort, i spetsen försedd med en tofs; andra hårknippen finnas
blott på handroten. Båda könen hafva horn.
Gazellerna i öknen äro en så tilltalande bild, att redan från forna tider de
orientaliska skalderne besjungit dem med hela sin fantasis glöd. Gazellen utöfvar
också sin trollkraft på alla. För sitt behag vigdes hon af de gamla egypterne åt
den höga gudomligheten Isis, och kalfvarne offrades åt gudarnes drottning; hennes
skönhet tjenade den höga visans diktare till bild: ty hon är »rådjuret» och »den
unga hjorten», hvarmed vännen jemföres, fältets rå eller hind, i hvars namn
Jerusalems döttrar anropas. För den qvinliga skönhetens förnämsta behag enligt
österländska begrepp har denne skald blott en jemförelse: de äro »såsom två unga
rådjurstvillingar, som beta bland rosor». De arabiska skalderne från alla tider finna
knappt ord att skildra gazellen; detta folks äldsta verk prisa henne och än i dag
berömma henne gatsångarne.
Gazellen (Antilope dorcas, fig. 202) uppnår ej alldeles vårt rådjurs storlek,
men är mycket finare och spensligare, äfven vackrare till teckningen. Gamla bockar
bli l,io m., med svans l,3o m. långa och 60 cm. höga öfver manken. Den
öfvervägande färgen är sandgult, som på rygg och ben öfvergår i mer eller mindre mörkt
rödbrunt. En ännu mörkare strimma löper långs kroppens sidor och skiljer den
bländande hvita buksidan från ryggsidan. - Nordöstra Afrika är gazellens hemland; der
utbreder hon sig från Berberiet till steniga Arabien och Syrien och från
Medelhafvets kuster in i Abessiniens bergstrakter och det inre Afrikas stepper. Hon
föredrager lågländer framför de genomglödgade högslätterna, men endast öknens
lågländer; i floddalar förekommer hon lika sällan som i höga bergstrakter. Mimosalundar
och ännu hellre de sandiga trakter, der kallar omvexla ined dalar och öfver allt
mimosor finnas utan att i egentlig mening bilda lundar eller småskog, äro hennes
älsklingsplatser, emedan mimosan måste betraktas såsom hennes förnämsta
närings-växt. I sjelfva stepperna är hon mångenstädes ganska talrik, men äfven bär
föredrager hon de glesa busktrakterna framför den vajande grässlätten. Ju längre man
intränger i Nubien, desto talrikare blir hon; allra vanligast förekommande är hon i
öknarna och stepperna mellan Röda hafvet och Nilen.
Gazelien är i rörelse om dagen; endast då hettan är som starkast, från
middagstiden till klockan 4 på eftermiddagen, hvilar hon gerna i mimosornas skugga och
idislar derunder. Hennes lopp är utomordentligt lätt, hon tyckes knappt vidröra
marken. En flyende hjord lemnar en verkligt praktfull anblick; till och med då
faran nalkas, tyckes hon ännu liksom leka med sin förmåga. I vackra satser af l till
2 meters höjd hoppar ofta en gazell liksom af öfvermod öfver en annan, och lika
ofta ser man henne sätta öfver stenar och buskar, som äro i vägen men lätt kunnat
kringgås. Alla sinnen äro förträffligt utbildade. Hon har ett utmärkt väderkorn,
skarp syn och fin hörsel, är dertill klok, listig, eger ett godt minne och vet att
begagna sig af erfarenheten. - I norra delen af sitt område föder honan i slutet af
februari eller början af mars, i södra delen mellan niais och maj, efter ungefär 5
eller 6 månaders drägtighet, en enda kalf. Man torde svårligen göra sig skyldig till
någon öfverdrift, då man säger att minst hälften af gazellkalfvarne och andra svaga
djur af deras fränder falla offer för den mängd röfvare, som ständigt lura omkring
dem. Detta har dock sin fördel, ty eljest skulle gazellerna, liksom i södra Afrika
springbockarne och andra flockvis lefvande antiloper, så föröka sig, att de kunde hota
att alldeles utrota växtligheten.<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0488.html
