Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
IDISLARE,
lär vara ytterst svår till följd af deras försigtighet och snabbhet. Hotar fara,
anfalla bockarne, enligt bosjesmännens försäkringar, dristigt sin fiende och bruka
dervid sina horn på ett farligt sätt. Infödingarne fånga dem, såsom alla andra idislare,
I fallgropar.
Spetsbockar. - Redan i äldsta tider voro Spetsbockarne (Gryx) kända och
omtalade, och ofta finner man åtminstone en art afbildad på Egyptens och Nubieus
^v^t
^ s\ * Y
^
Fig. 206. Beisa (Oryx Beisa). VIG af natt st-
fornlemningar. De äro bland de största och tyngsta af alla antilop-arter, men göra,
trots sin något klumpiga byggnad, ett majestätiskt intryck. Hufvudet är långsträckt,
men icke oformligt, ansigtslinien nästan rak eller blott föga böjd, halsen af
medellängd, bålen kraftig, svansen temligen lång med stor hårtofs; benen äro
medelmåttigt höga, starka, ögonen stora och uttrycksfulla, öronen jemförelsevis korta, breda
och afrundade, hornen, som tillkomma båda könen, mycket långa och tunna, ända<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0494.html
