- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
483

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLIPPSPRIXGARE. GEMSER.

483

anånga små getarter. Till färgen liknar han rådjuret och uppnår en längd af l m.
*)ch en höjd af ungefär 60 cm. Sassan lefver parvis, men ofta ser man likväl små
flockar af 3 eller 4 stycken, antingen en familj med ungar eller två par, som träffat
på hvar andra och någon tid draga omkring till sammans. Vid vacker väderlek
uppsöker hvarje flock, så vidt den kan, höjderna, men nedstiger i dalarne vid ihållande
regnväder. Morgon och afton uppklättra paren på stora klippblock, helst på dem
-som ligga uppe på höjderna, och uppställa sig här med klöfvarne temligen tätt
intill hvar andra som skyltvakter, mången gång utan att under timmar göra en enda
rörelse. Så länge ännu icke daggen torkat i gräset, drifva de alltid omkring bland
stenar och klippor, men under middagshettan söka de skydd under träd eller stora
klippstycken; helst lägra de sig på något skuggigt block, som lemnar dem fri
utsigt. Tid efter annan uppklättrar åtminstone den ena af paret på närmaste höjd
för att se sig omkring. Hvarje par qvarstannar med stor seghet på det en gång
valda området, och pater Filippini i Mensa kunde alltid med fullkomlig
bestämdhet säga, på hvilket berg ett par sassa’er uppehöllo sig. Deras föda består af
mimosors och andra träds blad, gräs och saftiga alpväxter och intages under förmiddagen
eller strax på eftermiddagen. Med en fogels snabbhet hoppar den viga sassan från
-en afsats till en annan på de brantaste klippväggar och invid de förfärligaste
afgrunder, med samma ’lätthet antingen vägen bär uppåt eller nedåt. Minsta
ojemn-het är nog f Or honom att erhålla fotfäste, och hans rörelser äro alltid lika säkra som
snabba. Mest måste man beundra honom, då han flyr uppfor bergen. Hvarje muskel
är i fullt arbete; kroppen synes en gång till så kraftig som eljest, de starka benen
äro liksom stålfjädrar. Hvarje hopp slungar djuret högt upp i luften: än synes det
fritt sväfvande, än åter försvinner det bland stenarne eller de meterhöga växterna,
som betäcka sluttningarna. I Abessinien jagas sassan för köttets skull, på Kap
användes fallen till kuddar, sadlar och dylikt.

Gemsen. - Till klippspringarne sluter sig på Europas berg den vackra, lifligt
jagade Gemsen, Gämsen eller Gambsen (Capella rupicapra, fig. 213), enda
arten i ett eget slägte, hvilken uppnår en längd af l,io m., hvaraf 8 cm. komma på
svansen, en höjd öfver skuldrorna af 75, öfver landen af 80 cm. och en vigt af 40
till 45 kilogr. Hornen äro ungefär 25 cm., mätta långs deras böjning, stå hos
bocken längre ut ifrån hvar andra och äro äfven starkare och mera krökta än hos
geten. Om sommaren öfvergår den smutsigt rödbruna eller roströda färgen på
undersidan i ljust rödgult; långs ryggens medellinie löper en svartbrun strimma. Lår,
l)röst och ljumskar äro mörkare; en strimma på lårens baksida visar en nästan hvit
skiftning af den gula färgen. Svansen är ofvan och invid roten rödgrå, på
undersidan och i spetsen svart. Från öronen löper ett smalt, svartaktigt band fram öfver
Ögonen och af sticker bjert från den bleka hufvudfärgen. Öfver främre ögonvrån,
mellan näsborrarne och öfverläppen stå rödgula fläckar. Om vintern är gemsen ofvan
mörkbrun eller glänsande svartbrun, på buksidan hvit; benen synas ljusare
nedtill än upptill och draga mer i rödt. - Genisens utbredningsområde är ganska
betydligt, ty han anträffas i Abruzzerna, Pyrenéerna, bergen på kusterna af Kantabrien,
Dalmatien och Grekland, på Karpaterna, i synnerhet på Höga Tatras toppar, i de
transsylvanska Alperna och slutligen äfven på Kaukasus, i Taurien och Georgien,
men såsom hans förnämsta och egentliga hemvist måste vi betrakta Alperna.
Likväl är han ingalunda i ordets egentliga mening, såsom man allmänt men med orätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free