- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
485

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEMSER.

485

aftonen betar han å nyo och lägger sig till hvila sedan skymningen inträdt. Dock
lär han någon gång under sommarens ljusa månskensnätter göra ett undantag från
denna lefnadsordning. På senhösten och vintern betar han hela dagen, och sedan
snö fallit, stiger han ned till bergets lägre delar, helst på solsidan, emedan snön der
ej hopar sig så lätt som i skuggan. Nattlägret väljes ganska olika, men alltid på
ställen som medgifva en vidsträckt utsigt och i synnerhet utan svårighet tillåta en
öfverblick öfver den lägre liggande trakten. - Gemserna äro i hög grad sällskapliga
och förena sig i ofta rätt talrika skaror, hvilka bildas af honorna, deras ungar och
de yngre bockarne. Ledningen af hvarje flock öfvertages af en gammal erfaren hona.
- I sina rörelser täflar gemsen fullkomligt med klippspringaren och är en skicklig
klättrare, hoppar säkert och bestiger berget med djerfhet och uthållighet samt rör
sig snabbt och vigt på de farligaste ställen, dit inga alpgetter våga sig. Minsta lilla
utsprång erbjuder honom tillräckligt fäste, och med några få hopp når han höjden
liksom flygande, hvarvid han tager sats och söker komma uppför i sned rigtning. -
Gemsen är i lika hög grad som någon af hans fränder begåfvad med utmärkt skarpa
sinnen. Lukt och hörsel tyckas bäst utbildade, i mindre grad deremot synen.
Lukten är det sinne, som först och osvikligast underrättar honom om en hotande fara
och förmår honom taga till flykten.

CJ «/

Vid parningstiden, som i allmänhet börjar i midten af november och varar till
början af december, infinna de äldre bockarne sig vid flockarne. Honan föder först
under de sista dagarne af maj eller i början af juni och går sålunda drägtig i
ungefär 28 veckor eller 200 dagar. Gamla getter föda mången gång två, undantagsvis
till och med tre killin gar, unga getter deremot endast en. De små söta, med tätt,
ulligt, blekrödt hår beklädda varelserna följa genast modern och visa sig redan ett
par dagar gamla lika qvicka som hon. Åtminstone sex månader ådagalägger geten den
ömmaste kärlek till dem och undervisar dem på allt sätt. Ungarne hänga också vid
henne med största tillgifvenhet och lemna henne, så länge de äro små, ej ens då
hon blifvit dödad. Ofta hafva jägare iakttagit, huru unga gemser återvändt till den
dödade honan och klagande stannat vid hennes lik. - Stundom sällar sig en
gems-bock till de på Alperna betande tama getterna och parar sig med dem.

Under sommaren betar gemsen af de bästa, saftigaste och läckraste alp växterna,
särdeles de som växa nära snögränsen, samt dessutom af unga skott till derstädes
förekommande buskar, från alprosen till späda telningar af barrträden; på senhösten
och vintern måste han nöja sig med det långa gräset, som sticker fram ur snön,
äfvensom allehanda mossor och lafvar. Salt är för houom ett oumbärligt behof,
vatten till dryck deremot umbär han lika lätt som de öfriga autilop-arterna. - Utom
af den brist på föda, som vintern medför, hotas gemsen äfven af snölavinerna, som
stundom begrafva hela skaror. Äfven ihjelslås många djur af nedrasande stenar och
klippblock; sjukdomar anställa äfven stora förödelser bland dem, och en hel skara
fiender, särdeles lo, varg, björn, örn och gamar, förfölja dem beständigt.

Jagt på gemsen har alltid varit ansedd som ett ädelt nöje, och djuret
förföljdes också obarmhertigt på den tid, då tron på bezoarens egenskaper rådde. Numera
är jagten ett furstligt tidsfördrif. De rikaste gemsområdena egas af kejsaren af
Österrike, konungen af Bayern, åtskilliga erkehertigar af det kejserliga huset och rika
ädlingar i Österrike-Ungern. »Att denna jagt», säger Franz von Kobell, »är mera
romantisk än de flesta, beror på beskaffenheten af den trakt, der den bedrifves; men
de faror, jägaren löper, bero dels på jagtsättet, dels på de förhållanden, under hvilka
man jagar. Rätt eget är att så få olyckshändelser inträffa vid bergklättringen; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free