- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
487

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STEPPANTILOPEB.

487

kring de kaukasiska bergen, Kaspiska hafvet och sjön Aral till Irtisch och Ob samt
norr ut till 55:te breddgraden. Han lefver i sällskap och samlar sig vid höstens
inbrott i hjordar om flera tusen stycken, som vandra temligen regelbundet. Fullväxta
djur springa så snabbt, att hvarken hästar eller vindthundar förmå upphinna dem,
men yngre djur bli snart andtrutna, och äfven de äldre blifva ofta byte för
rofdjuren, särdeles Vargarne. De äro skygga såsom alla steppdjur, men ingalunda
särdeles kloka och rädda sig sällan på ett förståndigt sätt ur faran. - Saigans föda
består företrädesvis af saltörter, som i massor här och der täcka de soliga, torra, af
saltkällor ofta afbrutna tatariska stepperna. Sannolikt erhåller saigans kött till följd
af denna egendomliga föda en skarp balsamisk lukt, som för den ovane är så vidrig,

Fig. 214. Saiga (Colas tatar icus), ung. V12 af nät. st.

att han ej förmår äta det samma. - Parningstiden infaller i slutet af november,
då bockarne slåss om honorna och saminandrifva en hel mängd af dem; dessa gå

O 7 O

clrägtiga till maj, då de föda en i början hjelplös unge. - Oaktadt det dåliga
villebrådet, jaga steppens bebyggare gerna saigan och förfölja honom till häst och med
hundar. Här och der jagas han äfven med j ägt-roffoglar. Egendomligt nog
användes härtill icke jagtfalken, utan stenörnen, som äfven i vilda tillståndet hör till
an-tilopernas farligaste fiende och gerna följer sin medfödda jagtlust. Ehuru de under
min vård stående och äfven annanstädes iakttagna saiga’er inom kort blifvit goda
vänner med sina väktare och mycket tama, har det dock blott sällan lyckats att
under någon längre tid bibehålla dem-vid lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free