- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
492

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492

IDISLAKE.

utpreglad ljusbrun strimma. Getens hårbeklädnad motsvarar i hufvudsak bockens,
men visar ingen ryggstrimma, - Redan för hundra år sedan hade stenbockarnes
;antal betydligt sammansmält, och om icke i förra århundradet särskilda mått och
.steg blifvit vidtagna för att skydda dem, funnes kanske ingen enda numera. År
1612 förbjöds stenbocksjagten i Schweiz vid straff af böter, redan 21 år senare vid
kroppsstraff. I slutet af förra seklet anträffades de ännu på de berg, som omgifva
Bagnedalen, i början af detta århundrade funnos de i Wallis, men nu äro de
utrotade ur Schweiz. Äfven i de sydligare alpsträcknirigarna visade de sig aftaga med
sådan hast, att den piemontesiska regeringen redan 1821 förmåddes utfärda ett strängt
förbud att vidare jaga det ädla villebrådet. Detta förbud hafva vi att tacka för det

* 9J \^s

att stenbocken icke helt och hållet utrotats och ännu förekommer åtminstone på ett
litet område. För deras bibehållande stå vi dessutom i tacksamhetsskuld till
konungen af Italien, Viktor Emanuel, hvilken genast vid sitt äntrade till regeringen
drog all möjlig omsorg för att befordra deras förökande.

Ingen annan idislare är i så hög grad utrustad for att bestiga de brantaste
berg, som stenbocken, hvars språngkraft är nästan fabelaktig. Fångna stenbockar
väcka ej mindre förvåning än de i frihet lefvande genom att alltid med fullkomlig
.säkerhet uppnå den plats, de med sitt språng åsyfta. En helt ung stenbock i Bern
hoppade, utan att taga sats eller anlopp, upp på en lång mans hufvud och höll sig
der qvarstående på alla fyra fötterna. En annan såg man intaga samma
ställning på en påle, en tredje åter uppe på den smala ölVerkanten af en dörr. Utan
annat stöd än de framspringande murstenar ne, som voro blottade från rappningen,
klättrade han uppför en lodrät mur och hoppade i tre satser upp på den samma.
Vid sina hopp tyckas de knappt beröra klipporna eller muren och slunga kroppen
som en boll i luften. Beundransvärd är äfven den säkerhet, hvarmed stenbocken
sätter öfver afgrunder och klyftor. Liksom pä lek svingar han sig från den ena
klippan till den andra, och utan att besinna sig hoppar han ned från betydliga
höjder. - Stenbockens stämma liknar genisens hvissling, men är mer uttänjd. Skrämd
låter han höra en kort nysning, retad åter blåser han hårdt genom näsborrarne;
som ung bräker han. Synen är bäst utvecklad. - Fem månader efter pamingen,
merendels i sista veckan af juni eller i början af juli, föder geten en eller två ungar,
som till storleken likna en nyfödd killin g, slickar dem torra och springer utrax
derefter sin väg med dem. Redan få timmar efter födelsen visar un^en sig vara en
nästan lika djerf bergklättrare som modern.

Sannolikt gifves intet mödosammare och farligare företag än jagt på
stenbockar, sådan denna bedrifves af tjufekytcar. Som villebrådet är sällsynt, måste
jägaren bereda sig på att under bara himmelen högt upp i bergen tillbringa 8 till 14
dagar fjerran från hvarje mensklig boning; frost och snö, hunger och törst, dimma
och storm måste han kunna fördraga, under en isande blast nödgas han tillbringa
flera nätter efter hvar andra på den hårda klippan utan minsta skydd cch mycket
ofta efter svåra pröfningar af hans mod lika fullt återvända hem tomhändt. I bästa
fall måste han, för att undvika jägeribetjeningen, med sitt mödosamt förvärfvade
byte undvika alla stigar och utan att svindla kunna gå fram på den fruktansvärdaste
stråt med sin tunga last, om han skall vara i stånd att hemföra lönen för sina
ansträngningar. Med undantag af de få stenbockar, som Viktor Emanuel skänkte
till zoologiska trädgårdar, äro alla, som utbjudas till salu, af italienska tjufskyttar
stulna från konungens jagtområde såsom blott några timmar gamla killingar, hvilka
fångas genom moderns skoningslösa bortskjutande. Gifver man sådana unga sten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free