- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
496

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496 IDISLARE.

tillgänglig för smekningar. På de höga bergen i Spanien användas getter såsom
leddjur för fårhjordarne på grund af deras stora klokhet. I Grekland bilda getterna,
nästan de enda husdjurshjordar, som man får se; de upplifva alla berg och förkunna
redan på långt håll för vandraren sin närvaro genom den kraftigaste bockstank.
På vägen mellan Athen och Thebe färdades vi genom en trång dal, hvarest den
vidriga lukten knappt kunde uthärdas. I Amerika har geten införts af européerna
och utbredt sig öfver dess både norra och södra del. Dock bedrifves afveln ej alltid
med förstånd, på många ställen, såsom i Peru och Paraguay, i Brasilien och Surinam,
vårdslösas den i hög grad, uppmärksammas deremot mera i Chile. Till Australien
har det nyttiga djuret först helt nyligen kommit, men redan ernått en betydlig
utbredning.

o

Vid sitt bete visar geten sig mycket nyckfull, smakar på litet af hvarje och
stannar ej ens vid det bästa. Särdeles gerna äter hon trädens löf och anställer
derför på telningar och ungskog rätt stor skada. Märkvärdigt nog äter hon utan skada
vissa plantor, som äro förderfliga för andra djur, såsom vargmjölk, svalört, odört
m. fl., äfvensom med mycket nöje tobaksblad och cigarrstumpar. - Utom mjölken
och den deraf beredda osten, som i Grekland spelar en stor roll, samt smöret och
ullen, gagnar geten genom sitt kött, sin fäll och sina horn. Killingkött är särdeles
välsmakande, ehuru nästan för löst. Af bockarnes fåll förfärdigas byxor och starka
handskar, i Grekland vin- och i Afrika vattensäckar. Hornen tagas hos oss om
händer af svarfvaren, i österlandet af fältskären, som använder dem vid koppning.

Får. - I kroppsligt hänseende stå Fåren (Ovis) särdeles nära getterna, men
i anseende till andlig begåfning hafva blott de i vilda tillståndet lefvande arterna
af båda grupperna likhet med hvar andra. Fåren skilja sig från getterna genom
sina tårgropar, sin platta panna och de kantiga, mer eller mindre tydligt tresidiga,
på tvären skrynkiga, snäckformigt vridna hornen äfvensom genom frånvaron af skägg.
Alla vilda får bebo bergen i den nordliga hälften af jorden. Deras egentliga hemland
är Asien, men de finnas äfven i södra Europa, Afrika och norra delen af Amerika.
Alla får äro äkta barn af bergsbygden, tyckas endast må väl på betydliga höjder
och stiga merendels öfver snögränsen; en och annan art går ända till 6000 och.7000
meters höjd, der blott getter, en ox-art, myskdjur och några foglar kunna lefva. -
Bättre än på andra husdjur, renen möjligen undantagen, ser man på fåren, huru
slafveriet förnedrar. Det tama fåret är blott en skugga af det vilda, som eger
getternas flesta egenskaper och färdigheter och samma lifliga sinne och rörliga väsen,,
hvaremot de tama fåren äro enfaldiga, genomtråkiga varelser, som endast kunna
bringa en landthushållare i förtjusning öfver den vinst han kan draga af deras
värdefulla ull. De vilda tackorna försvara med egen lifsfara sina lam och visa en
utomordentlig kärlek till dem; de tama deremot äro slöa mot lammen som mot allting
annat och glo blott dumt på den, som borttager dem.

I spetsen för de vilda fåren ställa vi en art, som genom frånvaron af tårgropar
och de ännu föga utvecklade hornen påminner om getterna: Manfåret (Ovis
trage-laplms, fig. 219), som utmärker sig genom sin långa, fina, nedhängande man.
Den öfvervägande färgen är likformigt blekt rödbrun med en långs nacken löpande
svart strimma. Mellersta delen af buken är mörkbrun. Honan skiljer sig från
hannen hufvudsakligen genom svagare man. Full växta bockar bli l, 8 o till l, 9 o m. långa,
hvaraf 25 cm. komma på svansen. Geoffroy fann inanfåret i bergen i trakten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free