- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
502

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502 IDISLÅEE.

läto fåren para sig mellan maj och jnni. Landthushållare i kallare länder föredraga
september och oktober. Då födas lammen i senare hälften af februari, emedan fåret
går drägtigt i 144-150 dagar. Vanligen födes blott ett lam, två äro temligen
sällsynta och tre förekomma mycket sällan. De små djuren måste man i början
sorgfälligt skydda för väderleksinflytelser, senare kunna de släppas med på bete. -
Redan vid ett års ålder kan tackan fortplanta sig, men gumsen ej förr än han är
18 månader gammal. Alla racer fortplanta sig utan svårighet med hvar andra, och
just derför kan fåret så lätt förädlas.

I mellersta Europa har detta högt skattade husdjur få fiender, men både i
norr och söder af verldsdelen smyger vargen ofta efter hjorden. I Asien, Afrika

och Amerika förföljes den af de stora kattarterna och större vilda hundarterna, i

. TT

Australien af dingon och pungvargen. Äfven björnen tager sig här och hvar ett

får, och farliga för lammen äro örnen och gamen. Den oftast förekommande
sjukdomen hos fåren är kringsjukan, som i synnerhet visar sig hos unga får och härrör
af blåsmaskar (Coenurus cerebralis) i hjernan, hvilka i tarmkanalen hos hunden
utveckla sig till en sorts binnikemask. Andra inelfsmaskar, såsom lefverigel (Distoma
hepaticum), orsaka lefversjuka och några trådmaskar lungröta.

Ännu för några få årtionden sedan var fårafveln af vida större betydelse än
nu. I ett väl och fullständigt odladt land drages numera jemförelsevis mindre vinst
af fåren, och sedan man börjat använda hela Australien till betesmark för dem, har
ullen sjunkit betydligt i pris; köttet och spillningen komma dock med i räkningen.
l södern användes äfven mjölken till ostberedning.

*



Nötkreaturen eller Oxarne (B o vin a) bilda en egen underfamilj af de
Slidhornade idislarne och äro stora, starka och klumpiga djur, som mest utmärkas genom
sina mer eller mindre runda och släta horn, sin breda nos med vidt i sär stående
näsborrar, sin långa till hasleden nående svans med tofs, frånvaron af tårgropar och
klöfkörtlar samt slutligen honans jufver med fyra spenar. Håret är vanligen kort
och slätt, men förlänges hos somliga arter likt en man på vissa ställen af kroppen.
Såsom oxarnes ursprungliga hemland kan man betrakta hela Europa och Afrika,
mellersta och södra Asien äfvensom den högre norden af Amerika; nu äro de i
menniskans tjenst spridda öfver hela jorden. Ganska få hålla sig ständigt på samma
ställen; de flesta föra ett kringströfvande lefnadssätt. De som bebo bergen, komina
om vintern ned i dalarne, de som lefva högt upp i norden, vandra om vintern söder
ut, andra åter vandra af brist på föda från vissa orter till rikare trakter. Alla arter
utan undantag lefva sällskapligt och förena sig vanligen till hjordar, ofta af flera
tusen djur. Hjordarne anföras af starka, gamla djur, men stundom händer, att allt
för elaka anförare fördrifvas och tvingas att lefva för sig sjelfva.

Alla nötkreatur synas visserligen klumpiga och långsamma, men kunna likväl
röra sig hastigt nog och visa långt större gåfvor än man skulle vilja tilltro dem.
Vanligen röra de sig i ett långsamt skridt, men de trafva äfven snabbt och falla
stundom i en högeligen klumpig galopp, som dock’ fortskaffar dem ganska raskt.
De arter, som bebo bergstrakter, klättra mästerligt, alla simma lätt och väl, och
somliga sätta utan betänkande öfver de bredaste strömmar. Deras styrka är
utomordentligt stor, deras uthållighet beundransvärd. Bland deras sinnen står lukten
högst; hörseln är äfven god, men synen icke särdeles utvecklad. De andliga för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free