- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
505

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OXAR. 505

blefvo, för att tala med nordpolsfararne, »stående liksom fastkedjade, stirrade på den
helt och hållet okända fienden och kunde först långsamt och efter mycken besinning
fatta ett beslut». De visade sig så föga skygga, att fyra stycken till och med roade
sig med ett anfall på Payers mätningsbord; men denna förtrolighet går snart öfver
i sin motsats. Sårade djur råka i raseri och störta sig vildt på jägaren, som må
prisa sin lycka, oni han ej ikullspringes eller genomborras af de spetsiga hornen.
Äldre djur, särdeles en och annan tjur, utsätta sig med största kallblodighet, äfven
sedan de blifvit lätt sårade, för elden och »nöja sig med att skydda sin kropp
genom att sänka det osårbara hufvudet och undvika hvarje ställning, som blottar deras
sidor. Ett af dessa djur erhöll ett skott i pannans hornpansar ur ett Wenzel-gevär,
hvarmed en isbjörn kan genomskjutas långs efter, och fördrog det utan minsta tecken
till olägenhet, ty kulan föll till marken söm en plattryckt skifva». - Köttet har
alltid en märkbar mysklukt, men hos korna är denna lukt icke så stark, att det
derigenom blir onjutbart, såsom fallet lär vara hos tjurarne, då de dödas under
parningstiden. Indianerne torka köttet och afyttra det samma med fördel till pelsjägarnes
nybyggen. Ull och hår skattas högt af indianer och eskimåer. Ullen är så fin, att
man af den samma med all säkerhet skulle kunna förfärdiga utmärkta väfnader,
blott tillräcklig tillgång funnes. Af håren förfärdiga eskimåerne sina
muskito-peruker, af svansarne flugviskor och af skinnet godt skoläder.

Oxar. - Alla de öfriga nötkreaturen plägar man förena i ett slägte (Bos),
som utmärkes af den breda, nakna, på sidorna bågformigt af näsborrarne begränsade
mulen, de breda, fram- och bak till väsentligen lika skapade klöfvarne och den långa
svansen, som regelbundet slutar i en tofs.

J.aken eller Yaken (J3os grunniens, fig. 224) bildar Grymtoxarnes
under-slägte (Po’éphagus). Bålen är allt igenom starkt och kraftigt byggd, hufvudet
medelstort och mycket bredt med lång och hög men platt panna och likformigt
afsmalnande mot den klumpiga nosen. Hornen sitta bakåt på båda sidor om pannlisten,
äro framtill runda och baktill utdragna i en kant. Halsen är kort med tjock och
stark nacke, dess bakre del jemte manken äro höjda till en puckel. Hårbeklädnaden
består allt igenom af fina och långa hår, som öfver pannan till bakhufvudet äro
krusigt lockiga och vågiga, ofta falla ned öfver hela ansigtet samt öfver skuldrorna och
långs båda sidorna förlängas till en tungt nedhängande vågig man, hvilken släpar
på marken liksom den utomordentligt rika svanstofsen, som liknar en hästsvans.
Det gamla djurets färg är vackert djupsvart, på rygg och sidor med skiftning i brunt.
Omkring nosen äro håren gråaktiga, och långs ryggen löper en silfvergrå strimma.
Gamla tjurar nå en längd af 4,25 m., hvaraf svansen utom hårtofs upptager 75 cm.,
en höjd öfver puckeln af l,9o m. och en vigt af 650-720 kilogr.; hornen bli 80-90
cm. långa. En gammal ko blir deremot knappt längre än 2,8 o in. med en höjd af
1,60 rn. och en vigt af 325-360 kilogr.

Tibets högländer och alla dermed sammanhängande höga bergsträckor äro
ja-kens hemvist. Der uppehåller han sig på högslätterna mellan 4000 och 6000 meters
höjd och genomvandrar i hjordar mer eller mindre regelbundet vida sträckor. De
yngre, ehuru redan fullväxta tjurarne sluta sig stundom till de äldres hjordar, men
bilda oftare egna, som pläga bestå af 10-12 djur och stundom äfven upptaga en
gammal tjur ibland sig. Korna, ungtjurarne och kalfvarne förena sig deremot i
hjordar, som räkna flera hundra, enligt mongolernes försäkringar flera tusen djur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free