- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
511

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OXAR. 511

linor, som bundits om hennes hufvud, men en enda rörelse af djuret var till fyllest
att med ens kasta dem alla till marken. - Mellan visen ten och vår tamboskap
herskar en liflig afsky, som vanligen bibehåller sig, äfven om man, såsom det skett i
Bialowiezerskogen, håller i ungdomen fångade visenter till sammans med tam boskap.
- Om någon nytta eller skada af djuret kan numera knappt blifva något tal. Köttet
berömmes; dess smak säges påminna om ox- och hjortkött. Fallen lemnar ett starkt
.och varaktigt läder, ehuru löst och svampigt.

Samma öde, som nära drabbat visenten, förestår hans enda anförvandt,
Bisonoxen, som fordom utbredde sig öfver nästan hela den norra halfvaii af nya verlden,
men nu redan utrotats i många stater och år efter år drifves allt mer undan till
inskränktare områden. Så väl den hvite mannen som indianen täfla med vargen i
djurets förföljande, men af dessa tre svåra fiender är vargen den minst farliga,
dödar åtminstone icke flera än han behöfver för sin föda, hvaremot menniskan går till
väga mot bisonoxen med största hänsynslöshet och i hans hjordar anställer långt
större förödelser än nödvändigt är. Ännu draga visserligen millioner af dessa stolta
djur öfver det vestra Nordamerikas ofantliga stepper, men ännu flera dödade
bison-oxars skallar ligga redan nu bleknade på prärierna. Då européerne började anlägga
sina nybyggen i norra Amerika, funno de bisonoxen vid Atlantiska hafvets kuster;
men redan i början af adertonde århundradet ansågs det som en märkvärdighet att
eii bisonoxe sköts vid Kap Fear River. Vid slutet af förra århundradet var
bisonoxen talrik i Kentucky, i vestra Pennsylvanien och i Ohio, nu finnes han blott vid
öfra loppet af Missouri och vester om Mississippi från Stora Slafsjön vid 60° nordlig
bredd till Rio Grande. Eljest var nämnda sjö nordgränsen för hans utbredning och
Klippbergen den mur, som skilde honom från nordvestern; nu har han framträngt till
65° nordlig bredd liksom en förföljd, som söker skydd i ödemarken, och likaså har
han banat sig väg öfver bergen för att finna en tillflykt på de nordvestra slätterna.
Men äfven dessa försök till flykt kunna icke rädda honom från hans slutliga öde.
Indianer och hvite följa honom i hack och häl, och mördandet, tillintetgörelsen
fortgår utan uppehåll.

Bisonoxen, amerikanernes »Buffel» (Bos americanus, fig. 226), motsvarar i
norra Amerika visenten och är jetten bland alla dess landdäggdjur. Tjurens längd
är 2,60 m. till 2,90 m., oberäknadt den 50 cm. (med håren 65 cm.) långa svansen,
lians höjd öfver skuldrorna är 2 m., öfver korsryggen l,7o m.; vigten vexlar mellan
600 och 1000 kilogr. Kon uppnår ungefär 4/5 af tjurens storlek. Såsom djurets
mest betecknande drag måste vi anse hufvudets storlek, bröstdelens ovanliga
utveckling mot den i hög grad afsmalnande bakdelen och den korta, tjocka svansen samt
de smala benen. Hårbeklädnaden liknar visentens. Om vintern blir håret betydligt
längre, vid vårens början affaller vinterpelsen i stora tappar. Härmed
öfverensstämmer färgens vexling. Egentligen är den likformigt gråbrun, men. på manen, d. v. s.
på hufvudet, halsen och manken, blir den mörkare och öfvergår i svartbrunt. Det
affallande håret bleknar och antager en gråaktigt gulbrun färg. - Inom det ofvan
angifna området är bisonoxen ännu utomordentligt talrik; särdeles allmän är han i
Nya Mexiko och Arizona, men äfven ingalunda sällsynt i de vestra staterna. I
motsats till visenten, som afgjordt bebor skogarne, är han det mest utmärkande djuret
för de stepptrakter, som amerikanerne kalla prärier.

Bisonoxen synes ännu mera älska sällskap än de öfriga nötkreaturen; likväl
bilda de massor, som man ser på en och Famma slätt, icke en enda hjord, utan
sönderfalla i en mängd smärre afdelningar. Vid början af juli vandra de söder ut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free