- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
532

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 1:a Familjen: Elefantdjur (Proboscidea)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532

MÅNGKLÖFVADE.

kringströ hela moln af sand och dam och slå mot alla, som närmade sig. - I
början försmådde de fångna djuren det erbjudna fodret, trampade på det eller vände
sig föraktfullt från det samma. Några kunde likväl, sedan de lugnat sig något,
icke motstå frestelsen att smaka på ett saftigt litet träd, hvars qvistar de afbetade.
Efter en strid, i hvilken djuren icke förrådde spår till våldsamhet eller hämnd,
underkastade de sig slutligen med förtviflans lugn. Deras smärta var rörande att skåda,
deras döfva suckar gingo verkligen till hjertat. Om man plågat dem onödigtvis vid
fångsten eller behandlat dem illa, skulle det verkligen varit outhärdligt. - På
samma sätt indrefvos och fångades de båda andra hjordarne. Sista göromålet var att
lossa surrningen kring fångarnes ben och lägga säkra halsband af kokosbast på dem
samt att mellan tvenne tama elefanter leda dem till ett närbeläget vatten för att
låta dem bada, hvilket betydligt vederkvickte dem. De tama elefanterna skyddade
med snablarne sina förare för den fångades anfall. Härefter blefvo de fångna
djuren bundna i skogen, hvart och ett vid sitt träd; de erhöllo egna vårdare och
for-sågos rikligen med sitt älsklingsfoder.

»Elefantens tämjning är ganska enkel. Efter tre till fyra dagar börjar han
att äta ordentligt och får en tam kamrat till sällskap. Två karlar börja att stryka
honom på ryggen samt tilltala honom med den mildaste röst; till en början är han
rasande och slår omkring sig med snabeln, men två andra karlar, hvilka stå
framför honom, möta slagen med spetsen af sina jernstänger, tills snabeln är så öm och
söndersargad, att elefanten drar in honom och ej mera vågar att använda honom.
Så lär han först att frukta menniskans magt; sedan hjelpa de tama elefanterna till
att fullborda hans uppfostran. Efter omkring tre veckor har man kommit så långt
med honom, att han lägger sig ned, så fort hans rygg hotas af jernstångens
spets, hvilken förut ofta sårat honom. - Det är förenadt med mycken svårighet
att läka de sår, som äfven de smidigaste band åstadkomma på benen. Dessa sår
vara sig ofta flera månader, och mången gång förlöpa hela år, innan elefanten
förblir stilla vid benens vidröring. - Under det att storleken ej yttrar något inflytande
på lärotiden, synas deremot hannarne svårare att tämja än honorna. De, som till
en början äro de vildaste, låta sedan lättast tämja sig; de deremot, hvilka visa sig
illpariga och buttra, äro vanligen mycket svåra att göra fullt späka. I allmänhet
bör man ej sätta obegränsadt förtroende till nyfångade elefanter, emedan de ofta
åratal igenom kunna vara lydiga och lättledda, men plötsligen få ett anfall af
raseri och ilska. - Den tama elefanten kan vanligen efter två månader undvaras vid
den nyfångades dressering, och denne kan då ridas af en kornak. Efter tre till fyra
månader låter han använda sig till arbete. Likväl får man ej för tidigt anstränga
honom, emedan det händt, att det för första gången förspända djuret lagt sig ned
och, såsom infödingarne säga, ’dött af ett brustet hjerta’, i alla händelser aflidit utan
att någon orsak kunnat uppdagas. Vanligen låter man honom bära last eller draga
en vagn till sammans med en tam. Oskattbarast är han vid framskaffandet af tungt
byggnadsmaterial, såsom bjelkar och sten, hvarvid han i hög grad visar insigt och
skicklighet att flera timmar å rad utan uppsigt arbeta på egen hand; dock släppar
han vanligen af, om han märker att ingen ger akt på hans arbete.» - Enligt
Melchior skattas i Indien elefanthannar högre än honor, emedan dessa sistnämnda
på grund af saknaden af betar blott kunna brukas till dragdjur, men icke att lyfta
och framskaffa tunga laster. Dessutom vexlar priset efter djurets uppfostran, d. v. s.
den arbetsduglighet det ernått. Arbetselefanthonor betalas derför ofta icke högre än
540 kronor, hvaremot dugliga hannar kosta dubbelt och mera. Visserligen bestrider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free