- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
534

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 2:a Familjen: Tapirer (Tapirida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

534 MÅNGKLÖFVADE.

smalare ansigtsdel och mera hvälfda hjernskål, genom sin starkare, längre snabel och
de^kraftigare fötterna, frånvaron af man och slutligen genom färgen. Särdeles vigtig
för djurets igenkännande synes mig snabeln. Då denna hos de amerikanska
tapirerna tydligt afsätter sig från nosen och synes rörformigt afrundad, öfvergår
deremot hos schabraktapiren öfra hälften af nosen omärkligt i snabeln, hvilken i
tvärgenomskärning har ungefär samma form som elefantsnabeln, d. v. s. på öfversidan
är afrundad, på undersidan deremot rakt afskuren. Dessutom visar snabelff mycket
tydligare än hos de amerikanska arterna det fingerformiga utskottet. Bottenfärgeii
är rent djupsvart, hvarifrån det skarpt begränsade gråhvitaktiga schabraket lifligt
afsticker. Hufvudet, halsen och kroppens främre del ända bort om skulderbladen
äfvensom benen, en bred strimma, som löper långs bröstets och bukens midt,
bakbenen med låren och slutligen svansen äro djupt svarta, allt det öfriga gråhvitt.
Noggranna mått på gamla hannar har jag ingenstädes funnit; en af mig uppfödd
fullväxt hona var med inbegrepp af den 8 cm. långa svansen 2,5 o m. lång, l m.
hög öfver skuldrorna och l,o5 m. öfver korset. - Eget nog erhöllos, trots den
lifliga samfärdseln med Indien och södra Asien, först 1819 genom Cuvier några
bestämdare underrättelser om tapiren. I kinesiska och japanska arbeten, särdeles i
böcker, tryckta och bundna till barnens nöje och undervisning, finnas ofta
afbildningar af schabraktapiren, och långt innan D i ar d skref till Cuvier, omtalades den
tvåfärgade tapiren i en engelsk berättelse om Sumatra år 1772. Nu känna vi
honom visserligen rätt noga, dock saknas ännu hvarje underrättelse om hans lif i
fritt tillstånd, och iakttagelserna öfver hans lif i fångenskap äro alldeles icke
uttömmande.

Den amerikanska Tapiren, brasilianernes Anta eller D an t a (Tapirus ter
re-striSj fig. 233), utmärker sig genom en kort nackman och enfärgad hårbeklädnad.
Denna är nemligen svartaktigt gråbrun, något ljusare på hufvudets sidor samt på
halsen och bröstet, mörkare deremot på fötter och svans samt långs ryggens och
nackens midtlinie. Endast öronen hafva hvitgråaktiga kanter. Enligt Tschudi
uppnår denna tapir en längd af 2 m. och en höjd af l,7o m. Dessa mått
tillkomma honan, som eget nog tyckes vara större än hannen. Enligt nyare
undersökningar torde denna tapirs fädernesland inskränka sig till södra och östra delarne
af Sydamerika; i de norra äfvensom i de vestra delarne af verldsdelens södra hälft
samt i det mellersta inre af Sydamerika ersattes han af beslägtade, men väl skilda
arter.

Alla tapirer uppehålla sig i skogen och undvika sorgfälligt glesa eller öppna
ställen. De vika också undan för menniskan och draga sig djupare in i skogarne»
då deremot, såsom Hensel säger, större delen af den öfriga djurverlden mellan
vändkretsarne tvärt om tyckes tränga sig fram till nyodlingarna i skogen. Tapirerna
äro skymningsdjur. Tschudi berättar, att han och hans sällskap hela månader
kunde ströfva omkring i de täta urskogarne, i hvilka skaror af tapirer lefva, utan
att under dagens lopp få se en enda. Helst tyckas de då vistas i det tätaste
buskverket, på svala, skuggiga ställen i närheten af stillastående vatten, i hvilket de
gerna vältra sig. Under de egentliga middagstimmarne söka de alltid skydd i
snårens skugga mot den förlamande hettan och mot myggorna, som pina dem i högsta
go:ad. Mot aftonen gå de ut för att söka sin föda och äro sannolikt i full rörelse
under natten. I sitt lefnadssätt visa de likhet med våra vildsvin, hålla sig
likväl icke till sammans i så stora flockar som dessa, utan lefva liksom noshörningen
mer ensamma. I synnerhet lära hannarne föra ett enstöringslif, och blott vid par-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free