- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
539

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 3:e Familjen: Noshörningar (Nasicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOSHÖRNINGAR.

53»

H alf pansar noshörning ar ne (Ceratorhinus) hafva ett från pannan sakta
sluttande, långsträckt hufvud, på hvars nos och ansigtsdel stå två jemförelsevis korta
horn; öronen äro breda, afrundade, underläppen afrundad, och de ofullständiga
hals-och ländvecken dela pansarhuden visserligen i gördlar, men icke i sköldar.
Tand-by ggnaclen är som hos föregående. Man känner två lefvande arter och räknar hit
en utdöd. Badaknoshörningen, de europeiska djurhandlarnes
Sumatranoshörning (Rhinoceros sumatranus), är föga mindre än den indiska noshörningen, men
något smalare med högre ben. Han bebor uteslutande Sumatra.

De afrikanska noshörningarne hafva 28 tänder, nemligen 4 mellan- och 3
kindtänder på hvardera sidan så väl i öfre som nedre käken. Deras släta och nakna hud
har blott vid halsens föreningspunkt med bålen tydliga veck och är hvarken delad i
sköldar eller gördlar. De hafva två jemförelsevis smala horn. Hos
Spetsnoshörning ar n e (Rhinaster) är svansen icke sammantryckt på sidorna, utan nästan
fullkomligt rund och kägelformigt tillspetsad. Den mest kända arten, den
Tvåhornade-noshörningen (Rhinoceros bicornis), är smutsigt rödbrun. Fullväxta hannar uppnå
en längd af 4 m., den ungefär 60 cm. långa svansen inbegripen, och en höjd af l,6o
m. öfver skuldrorna. Den tvåhornade noshörningen, af boers kallad svarta
noshörningen, utbreder sig än i dag öfver hela mellersta Afrika från 18° nordlig till
24° sydlig bredd och från hafsstranden ända upp till 2600 meters höjd. Erfarna
jägare anse sig ,bora skilja betschuanernes Keitloa (Rhinoceros Keitloa) från
föregående. Så vidt jag kunnat finna, ligger olikheten blott i hornens beskaffenhet: det
bakre är nemligen längre än det främre. - Deremot skiljer sig Trubbiioshörningen,
de infödde afrikanernes Monuhu, Kobåba och Tschikori, boers’ Hvita
noshörning (Rhinoceros simus), från den tvåhornade noshörningen genom sina mycket
olika långa horn, en tydlig knöl öfver skuldrorna samt sin runda öfverläpp utan
snabelbihaug. Djuret uppnår, med inbegrepp af den 60 cm. långa svansen, väl ert
längd af 5 m. och öfverträffar således alla de öfriga i storlek. Det främre,
meterlånga hornet är vanligen sakta framåtböjdt. Färgen är ett till ljusgrått öfvergående
ljusgult eller blekt gråbrunt. Denna noshörning torde i sin förekomst vara inskränkt
till Afrikas södra hälft.

De gamle kände väl till noshörningen; enligt min åsigt omtalas han i bibeln
såsom enhörningen. Grundtexten kallar detta djur Rem och tillskrifver det Ömsom
ett, ömsom två horn. Romarne kände både den enhornade och den tvåhornade
noshörningen och läto båda uppträda i djurstriderna. Den första enhornade noshörningen
fördes år 61 före Kristus till Rom. - På det hela taget likna alla noshörningar hvar
andra i anseende till lefnadssätt, lynne och andra egenskaper, rörelser och
födoämne; dock visar hvarje art några egenheter. Bland de asiatiska arterna t. ex. anses
den indiska noshörningen för en utomordentligt elak varelse; varanoshörningen
skildras deremot såsom mycket godmodigare och den på Sumatra lefvande såsom
fullkomligt oskadlig. På samma sätt förhåller det sig med de afrikanska arterna. Den
tvåhornade noshörningen betecknas i trots af sin mindre storlek såsoni ett af de
ursinnigaste djur, trubbnosiga noshörningen deremot såsom verkligt from. I allmänhet
fruktas de långt rner än elefanten. - Noshörningarne uppehålla sig helst på
möjligast vattenrika trakter, på träskiga ställen, vid floder, som öfversvämma ansenliga
landsträckor, vid sjöar med buskbeväxta, gytjiga stränder, i hvilkas närhet gräsrika
betesplatser finnas, i skogslundar med bäckar och på dylika orter. För dessa stora
och välbepansrade djur öppna sig de tätaste snår, och mot dem visa sig de
fruktansvärdaste tornar och taggar magtlösa. Vatten är ett oeftergifligt vilkor för deras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free