- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
540

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 3:e Familjen: Noshörningar (Nasicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

540

MÅNGKLÖFVADE.

trefnad. Åtminstone en gång om dagen besöker hvarje noshörning något
vattendrag för att dricka och vältra sig i gytjan. Ett gytjebad är ett behof för alla på
land lefvande tjockhudade djur, ty fastän deras skinn gör skäl för sitt namn, är det
dock känsligt. I synnerhet om sommaren pinas alla större däggdjur på ett
verkligen otroligt sätt af flugor, bromsar och mygg, och blott genom ett tjockt gytjelager
öfver sin kropp förskaffa de sig någorlunda skydd och rö. Innan de begifva sig ut
för att skaffa sig föda, ila noshörningarne till de mjuka stränderna af någon sjö,
ett träsk, en flod, gräfva med hornen ett hål och vältra och vrida sig i detta till
dess rygg och skuldror, sidor och buk äro täckta af gytja. I detta bad finna de ett
sådant nöje, att de grymta och kurra högt och till och med låta förleda sig att
åsidosätta den eljest för dem så egendomliga vaksamheten. Men mot de otäcka
flugorna och myggen skyddar gytjetäcket blott en kort stund, emedan det först lossnar
och affaller på benen, derefter på skuldrorna och på låren samt blottställer dessa
delar för insekternas styng, utan att djuret förmår skydda sig deremot. Pinad af
sina små plågoandar ilar noshörningen, glömsk af sin vanliga maklighet, till
träden för att skubba sig mot dem och sålunda för några ögonblick minska sina qval.
- Noshörningarne äro mera i rörelse om natten än om dagen, och stor hetta
behagar dem alldeles icke, hvarför de sofva under dagens varma del på ett skuggigt
ställe, till hälften liggande på sidan, till hälften på buken med hufvudet utsträckt
på frambenen, eller stå och hänga dåsiga i någon stilla del af skogen, der
trädkronornas löfverk skyddar dem mot solen. Alla iakttagare tillerkänna noshörningarne
en djup sömn, och flera kunde utan särdeles försigtighet närma sig de sofvande
djuren. Vid nattens inbrott, mångenstädes äfven på eftermiddagen, reser sig det
klumpiga djuret, tager sitt gytjebad, i hvilket det sträcker sig med välbehag, och begifver
sig derefter ut på bete. Det söker sin föda lika väl i de täta skogarne, hvilka knappt
.äro tillgängliga för andra djur, som på de öppna slätterna, i vattnet, bland träskens
säf, både på bergen och i dalarne. I Indiens dschungler ser man noshörningens
upptrampade långa, raka vägar, på hvilkas sidor alla plantor äro nedbrutna, hvarjemte
marken är hårdt tilltrampad. Äfven i det inre Afrika varsnar man dylika vägar,
hvilka igenkännas såsom öppnade af noshörningar, då träden till höger och venster
äro nedbrutna, hvaremot elefanternas stigar utmärkas derigenom, att de lägre till
hinder varande stammarne äro uppryckta, deras löf afbetade och de sjelfva sedan
kastade åt sidan. Följer man dessa vägar, kan man med säkerhet räkna på att
slutligen komma till en källa eller annat vattendrag. - I afseende på födan förhåller
sig noshörningen till elefanten som åsnan till hästen. Helst äter han trädgrenar och
hårda buskar och plantor af alla slag, tistel, genista, buskris, säf, steppgräs och
dylikt. I Afrika utgöres hans förnämsta föda af de taggiga mimosorna, i synnerhet af
de lägre, buskartade, af hvilka ett slag för sina öfver allt sig vidhäftande hakiga
taggar af jägarne erhållit det betecknande namnet »vänta litet». Under regntiden
lemnar han skogarne och drager sig, om åkerbruk drifves i hans närhet, till det
odlade landet, der han anställer otroliga härjningar; ty innan han hunnit fylla sin
magsäck, som är l,so m. lång och 75 cm. i genomskärning, måste en betydlig massa
plantor hafva blifvit tillintetgjorda. Födan afplockas med den breda munnen eller
afbrytes med det handlika bihanget, som hos den indiska noshörningen kan förlängas
ungefär 15 cm. och sålunda rätt väl lämpar sig för att omfatta en tjock grästufva,
upprifva den och skjuta den i munnen, hvarvid intet afseende göres derpå om
gräset är rent eller jord vidhänger rötterna.

Noshörningarne hafva ett föga tilldragande väsen; antingen äta eller sofva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free