- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
545

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 4:e Familjen: Platthofvade (Lamnunguia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berättar Heuglin, »att i och på de af klippdassarne bebodda klipporna lefva
samtidigt och efter allt utseende i bästa förstånd med dem en mangust (Herpestes
Zebra) och en taggödla (sannolikt Stellio cyanogaster). Närmar man sig en sådan
klippa, ser man de muntra och näpna klippdassarne antingen enstaka eller
gruppvis solande sig på spetsar och afsatser eller med de små prydliga tassarne kliande
sitt skägg; midt ibland dem sitter eller springer en vig mangust och på de branta
stenarne klättrar den fotslånga taggödlan.»

Fig. 235. Aschkoko (Hyrax abyssinicus). 1/4 af nat. st.

Högst ogerna lemna klippdassarne sina klippor. Då gräset, som sticker fram
mellan dessa, är afbetadt, stiga de emellertid ned till de lägre delarne, men alltid
qvarstå vakter på de mest framskjutande klippspetsarne, och ett varningstecken från
dem är nog att föranleda hela sällskapets snabbaste flykt. Till rörelser och lynne
stå klippdassarne på visst sätt emellan de klumpiga mångklöfvade och gnagarne. Då
de löpa på släta marken, är deras gång jemförelsevis tung; de röra benen med de
tjockhudade djurens betecknande tröghet eller smyga snarare fram tätt intill jorden
såsom om de fruktade att bli sedda. Efter några steg stanna de och öfvertyga sig
om traktens säkerhet, och så fortsätta de undan for undan. Annorlunda är det, då
de uppskrämmas. Då hoppa de i korta satser, allti^ så fort som möjligt mot
klipporna, och här visa de hela sin rörlighet och vighet. De klättra mästerligt. Deras
fotsulor lämpa sig förträffligt härför, ty sjelfva trampputan är mjuk, men tillika
skroflig, och derigenom erhåller hvarje steg vid en snabbare rörelse på lutande ytor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free