- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
546

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 4:e Familjen: Platthofvade (Lamnunguia) - 5:e Familjen: Svindjur (Setigera)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den nödvändiga säkerheten. Klippdassarne hafva alltid påmint mig om ödlorna med
klibbtår, de s. k. geckoerna. Ehuru de förra icke liksom dessa kunna gå på
undersidan af vågräta ytor, stå de likväl i öfrigt icke efter dem. De löpa upp och ned
på nästan lodräta klippväggar med samma trygghet som ginge de på släta marken,
häfta sig på halsbrytande ställen formligen fast vid klipporna, stiga med största
vighet upp och ned i springorna, fasthålla sig äfven på hvarje ställe efter behag
genom att spänna ryggen mot klyftans ena kant och benen mot den andra. Derjemte
äro de öfvade och snabba i att hoppa. Språng af 3 till 5 meters höjd genera dem
alldeles icke, och man ser dem glida utför 8 till 10 meter höga, lodräta, ja, till och med
öfverhängande klippväggar. Klippdassarnes lefnadssätt häntyder på stor fromhet, för
att ej säga enfald, i förening med mycken feghet. De tyckas icke vara några
kost-föraktare, utan kunna förtära ofantligt mycket. Deras på aromatiska berg- och
alpväxter rika hemland låter dem väl aldrig lida brist. Deremot synas de icke dricka,
eller åtminstone blott obetydligt. Två ställen i närheten af Bogosbyn Mensa, hvilka
bebos af klippdassar, ligga långt från vatten på en fullkomligt torr slätt, som de
rädda djuren säkerligen icke våga öfverskrida. - Enligt Schweinfurth föder
honan två ungar, som komma till verlden i ett ganska utveckladt tillstånd. Blott i
Arabien och på Kap fångas klippdassarne för deras likt kanin smakande kött. Så
anspråkslösa de i allmänhet än äro i fångenskap, fordra de likväl ovilkorligen värme,
och do snart i saknad af denna.

Femte Familjen: Svindjur (Setigera).

I jemförelse med de flesta öfriga tunga och stora medlemmarne af ordningen
äro svindjuren prydligt byggda. Deras bål är från sidorna sammantryckt, hufvudet
nästan kägelformigt med framtill afstympad spets, svansen tnnn, ofta lång och ringlad;
den långsträckta nosen utbreder sig till ett skiflikt tryne, i hvilket näsborrarne ligga.
Öronen äro af måttlig storlek, vanligen upprätta, ögonen sneda och jemförelsevis
små, benen, smala med fötternas tår stälda parvis och de mellersta, på hvilka
kroppstyngden hvilar, betydligt större än de yttre. Kroppen beklädes af mer eller mindre
täta borst.

Med undantag af Nya Holland, bebo svindjuren nästan alla länder. Stora,
fuktiga och sumpiga skogar i bergiga eller slättlandsbygder, snår, småskog, med
högt gräs beväxta fuktiga sträckor och fält utgöra deras uppehållsorter. Alla älska
närheten af vatten, träsk, dammar, flod- och sjöstränder, utgräfva åt sig ett läger i
gytjan och hvila i detta, till hälften liggande i vattnet. Några arter söka äfven
skydd i stora hålor under trädens rötter. De flesta lefva till sammans i sällskap, dock
sällan i något större antal. De föra ett nattligt lif, ty äfven på de ställen, der de
icke behöfva frukta för någon fara, börja de först vid skymningen sin verksamhet.
De äro ingalunda så klumpiga och oviga, som de se ut att vara; deras rörelser äro
snarare jemförelsevis lätta. Deras gång är temligen hastig, deras lopp snabbt, deras
galopp utgöres af en rad egendomliga språng, som hvart och ett beledsagas af en
uttrycksfull grymtning. Alla simma förträffligt, till och med öfver hafsarmar från
en ö till en annan. Äfven deras sinnen, särdeles lukt och hörsel, äro väl utbildade:
de vädra och höra utmärkt. Det lilla och slöa ögat deremot tyckes ej se särdeles
väl, och smak och känsel äro likaledes föga utvecklade. Försigtiga och rädda, fly de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free