- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
549

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 5:e Familjen: Svindjur (Setigera)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVIN.

549

sin tama afkomling, men liar kortare, tjockare bål, starkare ben och längre och smalare
hufvud. Öronen stå mera upprätt och äro något längre och spetsigare; äfven
huggtänderna eller betarne äro större och skarpare än hos det tama svinet. Färgen
vexlar, betecknas likväl i allmänhet af djurets jagtnamn: »svartvildt», ty gråa,
rostfärgade, hvita och fläckiga vildsvin äro sällsynta. Ungarne hafva på grårödaktig
botten gula strimmor, som löpa temligen rakt framifrån bakåt men redan under de
första månaderna försvinna.

Fordom utbredde sig vildsvinet öfver nästan hela Europa och fans lika talrikt
i dess mellersta som dess södra delar, men är nu lika mycket till alla landtbrukares
glädje som alla jägares sorg helt och hållet Utrotadt i flera länder eller förekommer
blott i de inhägnade jagtparkerna. Dess utbredningskrets sträcker sig icke öfver
55° nordlig bredd; det förekommer således icke åtminstone numera i de norr om
Östersjön belägna länderna. I Tyskland finnes det ännu, i större antal än den
åkerbrukande befolkningen önskar, fullkomligt vildt, har till och med under de senare
åren så förökat sig, att dess fridlysningstid nråst upphäfvas och hvar och en tillåtas
att på sin mark döda och efter behag använda det. Aimu talrikare än i Tyskland
förekommer det i Frankrikes och Belgiens skogiga bergstrakter äfvensom i Polen,
Galizien^Ungern, Donauländerna, södra Ryssland samt på Balkan- och Iberiska halfön.
I Asien utbreder det sig från Kaukasus till Amur och från 55° nordlig bredd till
Himalayas nordliga sluttningar, är sannolikt af samma art som det i Mindre Asien,
Syrien och Palestina lefvande vildsvinet, men förekommer blott på lämpliga trakter,
saknas t. ex. alldeles på högstepperna, men stiger i Thianschanbergen ända upp öfver
skogsgränseu eller till 3300 meters h Oj d. I Afiika slutligen bebor det alla passande
ställen långs hela nordkanten af verldsdelen. Utanför dessa gränser ersattes det af
andra arter, som dock äro mindre kända. I Europa och Asien bebor vildsvinet
företrädesvis fuktiga snår i stora skogar, i Afrika deremot väljer det sitt läger midt
i träsken eller på de vidsträckta fälten. Detta läger utgöres af en fördjupning, som
svinet uppbökar tillräckligt stör att rymma dess kropp och hvilken det, om möjligt,
bekläder med mossa, torrt gräs och löfverk. På dylika orter plägar hela flocken
tillreda sin lya och lägra sig i denna på så sätt, att djurens hufvud rigtas mot
midten. För värmens skull använda de vilda suggorna på vintern hoprafsade
halm-eller höstackar till läger och lya. Galtarne och nästan alla gamla suggor uppsöka å
nyo dagligen samma läger. En hel flock deremot väljer endast under vintern samma
lya, emedan under denna årstid suggorna så mycket som möjligt söka skona sina
trynen. Om sommaren uppböka de deremot dagligen en ny lya, och just härigenom
göra de ofta ganska stor skada. Såsom mycket sällskapliga djur hålla sig alltid flera
suggor och unga galtar till sammans ända till fortplantningstiden, och blott de gamla
galtarne lefva ensamma. I skogen och på ängarna söker svinet efter tryffel,
insektlarver, maskar eller på hösten och vintern efter affallna ek- och bokållon,
hasselnötter, kastanier, potates, rofvor och alla slags skidfrukter. Med undantag af korn
på halmen äter det nästan alla tänkbara plantor och åtskilliga djuriska ämnen,
stu-padt villebråd och till och med kadaver af sina likar, ja, blir tillfälligtvis ett rigtigt
rofdjur.

Vildsvinet är ett vida mera fulländadt och modigt djur än stallsvinet. Med
häpnadsväckande lätthet genombryta vildsvinen skogssnår; deras spetsiga hufvud och
smala kropp tyckas alldeles afpassade för att bana en väg genom snår, som för
andra djur äro alldeles otillgängliga. Äfven vid simning hafva de nytta af sin
kroppsbyggnad. Den fisklika, fettrika bålen flyter utan vidare ansträngning, och sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free