- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
550

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 5:e Familjen: Svindjur (Setigera)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

550 MÅNGKLÖFVADE.

behöfves blott en obetydlig rörelse af de visserligen smala, men dock tillräckligt
breda fotsulorna för att hastigt drifva fram djuret. Man har iakttagit, att svin utan
svårighet simmat sträckor af 6 till 7’kilometers längd. - Alla vildsvin äro
försigtiga och uppmärksamma, ehuru icke just rädda, emedan de kunna lita på sin styrka
och sina fruktansvärda betar. De höra och vädra väl, men se illa. Ingen annan
vild djurart närmar sig jägaren så mycket som vildsvinet, om denne förhåller sig
stilla och står mot vinden. Dess smak kan icke kallas dålig, ty då det har godt
om föda, lemnar det alltid företräde åt den bästa; äfven känsel kan man ej
från-känna det. Så länge det icke råkat i vredesmod och derigenom glömt sin vanliga
försigtighet, beter det sig hvarken oförståndigt eller oskickligt, snarare fullkomligt
klokt efter omständigheterna, visar ej sällan äfven prof på ett listigt tillvägagående
och ett beräknande förstånd. Dess hela väsen är en sällsam blandning af behaglig
rö, fredlig godmodighet och ovanlig lättretlighet. Utan att vara retadt gör äfven
det starkaste svin menniskan ingenting för när, men mot hunden sätter det sig
genast till motvärn eller angriper honotn. Deremot tåla å andra sidan alla suggor och
särdeles de gamla galtarne icke minsta förolämpning, ej ens ett obetydligt skämt.
Råka vildsvinen i fara, understödja de hvar andra, och i synnerhet försvaras de unga
med ett okufligt mod af de äldre. Suggor, som ännu hafva små grisar, hörn till de
allra farligaste djur och afstå ej från förföljelsen af den, som beröfvat dem någon af
grisarne, förr än de öfvervuunit eller åtminstone tvungit honom att återlemna sitt rof»
De hugg, som de gamla galtarne gifva med sina skarpa betar, äro i högsta grad
farliga och kunna förorsaka dödliga sår. Det anfallande svinet sätter med mycken

vJ CJ Is

skicklighet sina betar under sin fiendes ben eller kropp, och genom att hastigt
kasta-hufvudet uppåt och bakåt uppsliter det långa sår, tillräckligt djupa att gå genom
alla lårets muskellager ända intill benet på en menniska, eller att genomskära alla
bukens betäckningar och sönderslita tarmarne. Detta senare öde drabbar vanligen de
angripande hundarne. Gamla galtar hoppa äfven upp på större djur och gifva dem
fruktansvärda hugg, uppslita t. ex. på hästar bröst och buk. Mycket gamla galtar
äro likväl genom sina starkt inåt krökta betar i underkäken mindre farliga än
sex-eller sjuåriga. Vildsvinets läte liknar fullkomligt det tama svinets.

De yngre suggorna föda 18 till 20 veckor efter parningstiden 4 till 6, de äldre
11 till 12 grisar. Dessförinnan hafva de i ett ensligt snår beredt sig ett med mossa,,
barr eller blad fodradt läger, i hvilket de under de första fjorton dagarne
omsorgsfullt dölja sina med stor ömhet älskade små. En flock af dessa unga, vackert
tecknade djur erbjuder en verkligen behaglig anblick, ty de ännu små grisarne äro de
allra näpnaste varelser. Deras drägt pryder dem förträffligt, och deras munterhet
och rörlighet afsticker bjert mot cle gamlas tröga likgiltighet. Vid 18 till 19
månaders ålder kan vildsvinet fortplanta sig, efter 5 eller 6 år är det fullväxt, dess
lef-nadsålder uppskattas till 20 eller 30 år. Så gammalt blir aldrig det tama svinet,
ty olämplig föda och bristen på frihet förkorta dettas lif.

Vildsvinsköttet skattas med rätta högt, emedan det samma med smaken af
svinkött förenar en äkta villebrådssmak. Hufvud och skinkor anses för särdeles läckra.
Äfven den korf, som man bereder af vildsvinskött, är förträfflig. Vid de egyptiska
sjöarne, der svin husera i väldiga skaror, syssla europeiska slagtare flera månader
med jagt på de af muhammedanerne föraktade, »orena» djuren och bereda af de
dödade djurens kött endast korf, som sedan säljes med god vinst. Under parningstiden
är dock galtens kött onjutbart. Äfven huden användes, och borsten äro särdeles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free