- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
555

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 5:e Familjen: Svindjur (Setigera)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NAFVELSVIN.

555

medlemmar, kringströfva mysksvinen skogarne under anförande af den starkaste
galten, och i mindre afdelningar, af 10 till 15 djur i hvarje, träffas deras frände pekarin.
Dagligen förändra de sitt uppehållsställe, och egentligen äro de alltid stadda på
vandring. »På sina tåg», berättar Rgngger, »uppehållas de hvarken af de fria
fälten, som de eljest blott sällan besöka, eller af vattendrag. Komma de till ett fältr
sätta de i fullt lopp öfver det samma, stöta de på en flod eller en ström, tveka de
ej ett ögonblick att simma öfver den.» De gå både om dagen och om natten att
söka sin föda, och bristen på passande bete tvingar dem sannolikt till de större
vandringarna. De äta trädfrukter af alla slag äfvensom rötter. Deras tänder äro
enligt Schomburgks uppgift så kraftiga, att de med största lätthet förmå öppna äfven
de hårdaste palmfrön. I bebodda trakter inbryta de ofta i planteringarna och
anställa stora härjningar på fälten. Jemte växtföda lära de äfven förtära ormar, ödlor,.

Fig. 240. Nafvelsvin (Dicotyles torquatus). ]/9 af nät. st.

maskar och larver. Deras sinnen äro svagt utvecklade, deras andliga förmögenheter
ringa. Hörsel och lukt tyckas bäst utbildade, synen är deremot dålig. Af något
skarpare förstånd har man hos dem icke försport många spår; deremot visar sig hela
slägtets hämndlystnad i oinskränkt mått.

Af indianerne bedrifves jagten på nafvelsvin ifrigare än någon annan jagt,,
och dervid användas hundar, hvilka, enligt Schomburgk, äro så dresserade, att de
vid mötet med en hjord afskilja ett af de eftersta djuren och tränga detta ifrån de
öfriga samt så länge söka kringränna det samma, till dess jägaren hinner fram för
att skjuta det. Så fortgår jagten. »Men äro hundarne för ifriga och tränga sig in
i hjorden, väntar dem nästan alltid en säker död, alldenstund de vanligen blifva
liggande på stridsplatsen med upprifven buk. Samma öde påstås äfven drabba puman
och jaguaren, om de bryta in i en hjord, men dessa båda tyckas känna till faran
och förfölja derför skarorna på afstånd för att öfverfalla de djur, som blifva efter.
Lyckas det att drifva en hjord mysksvm i en flod, uppstår alltid högt jubel bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free