Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 6:e Familjen: Flodhästar (Obesa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODHÄSTAR. 559
kort simhud. Endast i svansens spets stå några korta, ståltrådslika borst, men för
öfrigt märkas på den öfver 2 cm. tjocka huden, hvilken i synnerhet på halsen och
fram på bröstet bildar några djupa veck, blott högst sparsamma, korta, borstlika hår.
Huden delas genom hvar andra korsande fåror ’i fjäll, liknande fält, af större eller
mindre storlek. Dess färg är egendomligt kopparbrun, som på öfversidan öfvergår i
mera smutsigt mörkrödt, på undersidan mera i ljust purpurbrunaktigt; en viss
omvexling förlänas den enformiga massan af temligen regelbundet stälda brunaktiga
och blåaktiga fläckar. För öfrigt vexlar färgen allt efter som nilhästen är torr eller
våt. Då han just stiger ur vattnet, synes öfre delen brunblåaktig och underdelen
nästan köttfärgad, hvaremot den torra huden är mörkare, nästan svartbrun eller
skifferfärgad. Då djuret en längre tid är ur vattnet eller retas, utsvettas ur hudens
kapillärkärl en tunnflytande, blodig afsöndring. En fullväxt nilhästhanne uppnår
med den 45 cm. långa svansen en längd af 4,2o till 4,5 o m. vid en höjd af l,5o m.
öfver skuldrorna samt en vigt af sannolikt ända till 2500 kilogram.
Nilhästens tandbyggnad skiljer sig från svinens mindre genom tändernas antal
än genom deras bildning. I hvardera käkhalfvan stå 2 framtänder, l hörntand och 7
kindtänder, hvilket till sammans gör 40 tänder. De båda mellersta genom ett
mellanrum från hvar andra skilda framtänderna i underkäken äro betydligt större än de
på sidorna och stälda vågrätt; i öfverkäken äro framtänderna, hvilkas mellersta par
åtskiljes af ett ännu större mellanrum, mindre, krökta och lodräta. Hörntänderna i
underkäken, de jettestora betarne, hvilka kunna väga 4 till G kilogr., äro trekantiga,
halfcirkelformigt böjda med snedt afskurna spetsar och djupa, långsgående fåror;
de öfra hörntänderna äro rigtade nedåt, kortare och svagare, men liksom de nedra
krökta och snedt afskurna. Af kindtänderna plägar den första bortfalla, då djuret
blir äldre; de tilltaga framifrån bakåt i storlek, äro kägellika eller fårade och från
den fjerde till den sjette försedda med 4 knölar, hvilkas tuggyior vid nötning visa
teckningen af ett klöfverblad.
Öfver allt, der menniskan ernått ett obetingadt herravälde, har flodhästen dukat
under för eld vapnen och är nu utrotad i hela Egypten äfvensom i Nubien, der
Ruppell i början på detta århundrade ännu anträffade honom i temligen stor mängd,
ty blott högst sällan simmar djuret utför floden nedom bergskedjan Rherri, som anses
för landets södra gräns. I östra "Sudan deremot hysa skogar och strömmar ännu det
märkvärdiga djuret, och i alla större strömmar och sjöar i det inre Afrika är det än
i dag en vanlig företeelse. I södra, östra och vestra delarne af verldsdelen går det
i floderna vida längre ned åt kusten än i de nordligare och simmar icke sällan ut i
hafvet. Van der D e ek e n försäkrade mig, att flodhästar flera gånger anträffats på
Zanzibar, dit de naturligtvis simmat öfver den 35 engelska mil breda hafsarm, som
skiljer ön från fasta landet. Äfven vandra de uppför floderna, så långt strömmen
tillåter, hvarför de också förekomma i den nära 2000 m. öfver hafvet belägna
Tana-sjön i Abessinien. I alla strömmar med vexlande vattenstånd föra de ett verkligt
vandringslif, i det att de vid vattnets fallande begifva sig från det öfra flodområdet
till det lägre och tvärt om, då regnen åter fylt detta till dess vanliga nivå.
Flodhästen är mer än något annat tjockhudadt däggdjur bunden vid vattnet, ty
egentligen går han blott undantagsvis upp på land. Detta sker, der icke sjelfva floden
är rik på plantor, regelbundet om natten för födans skull, men äfven undantagsvis
om dagen, då han solar sig på sandbankarne. Få mil ofvanför »helvetets
hufvudstad», såsom de i Sudan resande, pläga kalla Kartum, ser man på flodsträndernas
gytjebankar ofta spår af dessa djur i form af ungefär 60 cm. djupa, omkring fotsbreda<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0579.html
