Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 6:e Familjen: Flodhästar (Obesa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)med ett regn af lansar och kastspjut, som ofta tvingar honom att vända om. Lika
fullt inträffar stundom att han når båten och sargar sönder den med sina
huggtänder. Går allt lyckligt, bestiger en del af jägarne efter ett andra anfall på flodjetten en annan båt och uppfiskar från denna några af de flytande harpunskaften,
hvarpå djuret genom inhalande af harpunlinan efter behag tvingas upp till ytan och
under Jagtens lopp hans breda rygg så späckas med lansar, att den liknar piggsvinets
skinn. Slutligen bringas det lyckligt och väl dödade bytet utför strömmen till
närmaste sandbank för att styckas, sedan det halats i land. Jagtens vinst är ingalunda
obetydlig. Köttet skattas och ätes liksom späcket öfver allt. Af den tjocka huden
förfärdigas oöfverträffliga ridpiskor äfvensom sköldar; de stora huggtänderna värderas
lika högt som elfenben och förarbetas, såsom redan skedde i forntiden, till alla slags
benarbeten, men springa under arbetet lätt sönder. På detta sätt användas alla
djurets delar, utom benen, och vinsten står föga efter elefantjagtens. Djurets fångande
sker ungefär på samma sätt som jagten på det samma. Vi veta icke, huru romarne
gingo till väga för att fånga och transportera nilhästen. Enligt de gamla skriftställarnes utsago förde de icke blott unga, ännu icke fullväxta, utan äfven gamla
djur till Rom för att användas vid djurstriderna och triumftågen. Edilen Scaurus
visade det romerska folket år 58 före vår tidräkning 5 krokodiler och en stor nilhäst; Augustus, Antoninus Pius, Gordianus, Heliogabalus och Carus visade
andra flodhästar, och Commodus lät döda 5 i cirkus. Från denna tid ända till
midten af 16:de århundradet kom intet enda af dessa djur till Europa, och åter
förgingo 300 år innan ett annat lefvande exemplar kom till oss. De, som vi nu kunna
se i Europa, hafva nästan utan undantag harpunerats såsom ungar. Den första
fångade flodhäst, som i nyare tider åter kom till Europa, såg jag i Kairo. Han
hade der så vant sig vid sin vårdare, att han följde honom som en hund och sprang
efter honom öfver allt samt lät behandla sig utan svårighet. Hans föda utgjordes
af en blandning af mjölk, ris och kli; sedermera föredrog han friska växtämnen. –
Utom menniskan har behemot svårligen någon enda fiende, som kan bli honom farlig.
Der menniskan icke kommer åt honom med sin förföljelse, uppnår flodhästen en
mycket hög ålder, men fastän han växer jemförelsevis fort, behöfver han likväl
många år innan han uppnår sin fulla storlek. Man vet icke huru gammal han blir,
men väl att sjukdom och aftyning ingalunda besparas honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0582.html
