- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
567

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

14:E ORDNINGEN: Skäldjur (Pinnipedia) - 1:a Familjen: Öronskälar (Arctocephalida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖBJÖRNAR. 567

belåtet fram och till baka för att öfverblicka sin familj, tillrättavisa de honor, som
trängas eller störa de öfriga och bortdrifva ursinnigt alla som söka göra något
intrång. Denna vakthållning sysselsätter dem Bela tiden medan de vistas på land. -
Två eller tre dagar efter landstigningen föder hvarje hona en enda, i ytterst
sällsynta fall möjligen äfven två ungar. Den lilla sjöbjörnen kommer såsom alla
skäldjur till verlden i ett mycket utveckladt tillstånd och med öppna ögon; han har
vid sin födelse ungefär tredjedelen af moderns längd, en vigt af 3 till 4 kilogr. och
en de gamlas mycket olik, af utomordentligt mjuka, krusiga ullhår och
stickelhår bestående pels af svart färg, som han först mot slutet af sin vistelse på land
utbyter mot samma färg som de äldres. Omedelbart efter födelsen börjar han dia
och uppför sig i allmänhet från första Ögonblicket af sitt lif med lika mycken
kraft som sjelfständighet. Modern visar den ömmaste tillgifvenhet för den lilla
odygdige varelsen, vakar troget öfver honom, söker skydda honom för hotande fara
och undervisar honom småningom i alla nödiga rörelser. Under de första fem veckorna
efter födelsen lemna honorna sina ungar endast för några ögonblick, men sedan
aflägsna de sig längre och gå i hafvet för att söka sin föda. Under denna tid följa
ungarne sina mödrar vid hvarje rörelse dessa göra på land, men lära simma endast
på sådana ställen, som regelbundet öfversvämmas af flodvattnet; merendels låta de
endast genom användande af våld förmå sig att gå i vattnet, men hafva de en gång
öfvervunnit sin motvilja härför, blifva de ganska snart fullkomligt hemmastadda i
detta, deras egentliga element. - Få dagar efter ungens födelse förråder honan lust
att para sig och visar sig tillgänglig för hannens uppmärksamheter. De gamla
hannarne stanna minst 4 månader qvar på sina lägerställen, utan att under tiden taga
någon föda till sig; först efter denna tids förlopp afstå de sin plats åt de yngre och
gå på jagt. I slutet af oktober lemna sjöbjörnarne i små sällskap öarna, först
honorna, sedan de äldre och sist de unga hannarne, for att derefter tillbringa 8 månader
på öppna hafvet.

Sjöbjörnen är, tack vare sin värderika fäll, ett dyrbarare djur än familjens
öfriga medlemmar. Infödingarne på de af honom besökta öarna döda honom
visserligen äfven för hans kött, som bildar en vigtig del af deras föda och till och med
bland européer anses smakligt. Emellertid hade genom den oförståndiga och grymma
jagten inom några få årtionden en sådan mängd djur blifvit utrotad, att många
förut af dem bebodda öar nästan alldeles öfvergåfvos. Dock har på de sista
tiderna sjölejonen åter märkbart ökat sig i antal, och som man numera åtminstone
någorlunda skonar dem, kan man årligen utan fara för utrotning döda ungefär
150,000 stycken. Enligt Bryants beräkning besökes S:t Paulsön årligen af mer än
en million sjöbjörnar, emedan minst 12 engelska mil af kusten på en bredd af i
medeltal 75 meter tjena till deras samlingsplatser och man på hvarje 5 qvadratmeter
kan räkna 20 skalar. Jagt på sjöbjörnarne bedrifves på samma sätt som på
sjölejonen, men hos sjöbjörnen gäller jagten ej de äldsta, utan de yngre hannarne,
emedan de förras fäll vanligen är obrukbar. En större eller mindre skara af öfvadt
manskap smyger sig nattetid, då vinden är gynsam, till det ställe af kusten, som
tjenar de unga hannarne till sofplats, och söker att drifva hela det från vattnet
af-skurna sällskapet inåt land. Lyckas detta och man kommit tillräckligt långt från
djurens landningsplatser, utmönstras och afskiljas de unga två- och treåriga hannarne
från de äldre. Detta sker genom att i en stor båge drifva djuren långsamt framåt,
hvarvid man låter de gamla och lata komma igenom mellan manskapet, men hindrar
de unga från att fly. Man utväljer alltid kalla och regniga dagar och drifver ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free