- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
573

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

14:E ORDNINGEN: Skäldjur (Pinnipedia) - 2:a Familjen: Sjöhundar (Phocida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖHUNDAR. 573

Den skälart, hvars lefnadssätt företrädesvis blifvit ofvan Skildradt, är
Skälhunden eller Knubbskälen, eskimåernes Tupalo (Phoca vitulina, fig. 245), som
från nosspetsen till svansspetsen uppnår en längd af 1,60 till 1,90 ni. Honorna
pläga vanligen vara större än hannarne. Pelsen består af styfva och glänsande
stickelhår, som täcka en mycket sparsam bottenull, dess hufvudfärg är gulgråaktig,
tecknad med oregelbundna, öfver hela öfra sidan fördelade brunaktiga till svarta
fläckar, som på hufvudet äro små, rundade och tätt stående, på ryggen
jemförelsevis stora, mera kantiga och glesare.

Denna art närstående är Vikar e skälen (Phoca foetida), l, 3 o till l, 5 o m.
lång, med gulhvit teckning på mörkbrun eller svartbrnn botten hos den gamle
hannen. Yngre hannar äro ljusare och gamla honor ofvan svartgrå med hvitaktiga
ringar, fläckar och streck, inunder gulhvitaktiga.

Knubbskälen utbreder sig öfver alla^det Atlantiska hafvets nordliga delar
äfvensom Ishafvet. Från Medelhafvet, i hvilket han stundom ingår genom Gibraltars
sund, bebor han kusterna af vestra Spanien och Frankrike, Belgien, Holland,
Tyskland, Storbritannien, Skandinavien och*Island, förekommer i Bottniska och Finska
viken knappt mindre talrik än i Sundet och Balterna äfvensom i Hvita hafvet,
enligt en och annan uppgift äfven vid norra Sibiriens kuster samt med säkerhet vid.
båda kusterna af Grönland, har anträffats i Baffins- och Hudsonsviken samt
Davis-sundet och vandrar långs Nordamerikas östra kust ofta temligen långt åt söder,
dervid ej så sällan besökande Mexikanska viken och en eller annan gång äfven
nordkusten af Sydamerika. Från hafvet uppstiger han stundom hela mil i floderna
och anträffas derför ofta djupt in i landet. I södra delen af sitt område företager
han blott korta ströftåg, men i den norra långa vandringar från en del af hafvet
till en annan.

Vikareskälen synes ej gå längre åt söder än till kusterna af Normandiet och
kring England, men går längst upp mot nordpolen; Parry anträffade honom vid
Grönland vid 823/4° nordlig bredd. Vid Skandinaviens kuster är han allmännare i
Östersjön och Bottenhafvet än i Nordsjön. Äfven förekommer han i Ladoga, Saimeii
och Onega samt enligt Radde i Sibirien i sjön Baikal, möjligen äfven i Aralsjön
och andra sjöar. I Hvita hafvet anträffas han äfven och går från detta upp i Dwimw

Andra skälarter, som bilda ett eget underslägte (Pagopliilus), hafva längre och
smalare hufvud med plattare panna och mer långsträckt nos. Fram fötterna äro ännu
kortare än hos föregående.

Den Grönländska skälen, af engelsmännen kallad Sadelskäl, af norrmän
och danskar Svartsida, af grönländarne A t ak och af eskimåerne Ka d öl i k och
Neitke (Phoca groenlandica, fig. 246), uppnår knappt skälhundens storlek, emedan
hannens längd blott i sällsynta fall uppgår till l,9o m. och vanligen är mycket
mindre. Den täta, korta, grofva, tätt åtliggande och glänsande fallen, som alldeles
saknar bottenull, är af olika färg allt efter ålder och kön. Hos gamla hannar är
den öfvervägande färgen på öfversidan ett än ljusare, än mörkare rödbrunaktigt grått,
som stundom öfvergår i halm- eller lädergult, stundom äfven i rödbrunt, hvaremot
bröst och buk äro rostfargadt silfvergrå. Den aflångt hästskoformiga eller lyrformiga
ryggteckningen, som gifvit djuret dess engelska namn, är mörkare, börjar bakom
nacken, utbreder sig åt sidorna och bakåt långs kroppssidorna på bakbenen, hvarifrån
den åter vänder sig inåt och slutar i två mot hvar andra vända spetsar. Den mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free