- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
575

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

14:E ORDNINGEN: Skäldjur (Pinnipedia) - 2:a Familjen: Sjöhundar (Phocida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRÅSKÅLAR. BL ÅS SKAL AR. 575

danska grönländska kolonierna fångas årligen omkring 36,000 exemplar af den
grönländska skälen och i det öfriga Ishafvet kanske dubbelt så många.

Haf-erten, Storskälen eller Storkobben (PJwca barbata) är, näst
Hvalrossen, det största af alla skäldjur i Europas haf: hans längd blir 2,4o-3 m., hans
största omkrets l,so m. Han utmärker sig genom slätbräddade morrhår, i olikhet med
åtskilliga andra arter, hvilkas morrhår äro vågbräddade eller perlbandslika, samt
derigenom att tredje i stället för såsom eljest den första eller andra fingern i f ramfoten
är den längsta. Färgen är hos äldre storkobbar under försommaren, medan, den
gamla harf allén ännu sitter qvar, öfver allt blekt grågulaktig, mörkast på ryggen,
ljusast undertill. Sedan det gamla håret under sommaren blifvit falclt, är hårfälleii
<5fver allt stålgråaktig, stötande i blågrått, mörkast långs öfra sidan af halsen och
framryggen. Ungens ulldrägt är i början ljusgul och snart derefter mera rent
livit-gul. Efter fällningen får han en mörk färg, lik de gamlas, men mörkare och med
svarta molnfläckar. - Storskälen utbreder sig öfver hela norra Ishafvet ända till
Behringssund och finnes äfven omkring Island, i S:t Lorenzviken samt vidare genom
Davissmidet och Baffins bay.

#

Gråskälar. - Ett af de allmännaste skäldjur vid Skandinaviens kuster, särskildt
i Bottniska viken och Östersjön, der han utgör föremål för en inbringande jagt, men
dessutom utbredd i Atlantiska hafvet till England och till norra Amerika samt
Grönland och i norra Ishafvet till Hvita och Kariska hafvet, är Gråskälen
(Hali-.chocrus grypus), som når en längd af omkring 2 m. och deröfver samt kännes genom
sin oregelbundet fläckiga teckning af svart och gult på grå botten på ryggsidan,
medan, buksidan är ljusare, öfvervägande gul. Från de egentliga skälhundarue skiljer
han sig derigenom, att hans kindtänder sakna sidotaggar. Hans förkärlek för det
öppna hafvet, i olikhet mot knubbskälen och vikareskälen, har på somliga ställen i
Sverige gifvit honom namnet hafsskäl.

Blåsskälar. - Blåsskälen eller K lapp myts e n, grönlänclarnes »Neitersoak»
och »Kakortak» (Cystopliora cristata, fig. 247), en af Ishafvets största skälen-, tillhör
ett väl skildt slägte och utmärker sig genom en hudblåsa, som från näsan sträcker
sig öfver hela riosryggen och största clelen af hufvudets öfre del samt efter behag
kan fyllas med luft eller tömmas, i förra fallet bildande en 25 cm. lång och 20 cm.
hög säck, hvilken liknar en mössa, men tömd kan jemföras med en köl öfver nosen.
Pelsen är vanligen på öfversidan mörkt nötbrun eller svart med större eller mindre,
runda eller äggformiga ännu mörkare fläckar, men på undersidan mörkgrå eller
silfverfärgad med rostbrun anstrykning och utan fläckar. Fullväxta hannar uppnå
<en längd af 2,30 till 2,5 o m.; honan saknar hudblåsa och är märkbart mindre.
Klappmytsen tyckes ej vara särdeles utbredd; talrikast förekommer han i närheten
af Grönland och New-Foundland; vid Islands vestkust och vid Finmarken är han
mera sällsvnt, och längre söder ut anträffas lian blott såsom en då och då dit för-

«/ ’ O

ivrad gäst. - Enligt öfverensstämmande uppgifter är klappmytsen en af de modigaste
och mest stridslystna bland alla skälhundar. Jagt på honom är derför icke utan all
fara; i stället för att fly, af vaktar han sin fiende och bereder sig till motvärn,
fnyser som en ilsken tjur, blåser upp hudsäcken, vrålar och störtar löst på motståndaren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free