- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
577

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

14:E ORDNINGEN: Skäldjur (Pinnipedia) - 3:e Familjen: Hvalrossar (Trichechida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tredje Familjen: Hvalrossar (Trichechida).

Denna familj omfattar endast ett slägte med en enda art, Hvalrossen,
grönländarnes Awuk (Trichechus Rosmarus, fig. 248), som fullväxt uppnår en längd af
6 till 7 m. och en vigt af 1000 till 1500 kilogr., ehuru så stora och tunga djur
numera tillhöra sällsyntheterna. Liksom hos skälarne är den långsträckta kroppen
tjockast på midten, men afsmalnar derefter icke så starkt bakåt som hos andra skalar.
Svansen är blott en obetydlig hudflik. Mest kännetecknande för Hvalrossen är det
jemförelsevis lilla, runda och af två klotformigt uppdrifna tandhålor i öfverkäken
oformligt förtjockade hufvudet med kort, bred och trubbig nos och på båda sidor om
denna i tvärrader stående runda, afplattade, hornartade, framifrån bakåt i längd
tilltagande morrhår, af hvilka de största äro af en korppennas tjocklek och 7 till S cm.
långa. I nosens främre del undantränga två 60 till 80 cm. långa hörntänder, som
skjuta långt ut ur munnen, de 6 fram- och 2 hörntänder, som ursprunglige u finnas
hos det unga djuret. Den nästan alldeles nakna, mycket tjocka huden är icke blott
full af veck utan visar ofta skorf viga upphöjningar, som möjligen icke äro annat än
ärr efter strider med andra hvalrossar eller med deras hufvudfiende isbjörnen, och
skråmor, som de skarpa iskanterna förorsakat. Både hos unga och gamla är den
förherskande färgen läderbrunt, ehuru man ej sällan hos de senare iakttager, att det
bruna till en viss grad öfvergår i grått.

Fig. 248. Hvalross (Trichechus Rosmarus). 1/45 af nat. st.

Äfven hvalrossen har så småningom af menniskan blifvit undanträngd närmare
nordpolen och förmår numera blott bibehålla sig på orter, till hvilka is- och
väderleksförhållandena endast ett eller annat år tillåta hvalfångarskeppen att framtränga.
Ännu i slutet af 15:de århundradet omnämnes hvalrossen som en regelbunden gäst
vid de skotska kusterna, och senare berättelser omtala flera gånger hvalrossar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free