- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
582

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

15:E ORDNINGEN: Sirendjur (Sirenia) - 1:a Familjen: Lamantiner (Manatida) - 2:a Familjen: Barkdjur (Rhytinæ) -
16:E ORDNINGEN: Hvaldjur (Cetacea)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i floderna och vandrar vid öfversvämningar äfven in i sjöar och träsk. Numera
finnes lamantinen talrikast i Amazonfloden, i Orinoko och dess tillflöden. Han
förföljes ifrigt öfver allt, der han finnes. Visserligen anses hans kött för ohelsosamt
och feberalstrande, men är mycket smakligt. Redan ur äldre underrättelser inhemta
vi, att lamantinen kan tämjas, och för några år sedan lär ett sådant djur lefvande
hafva blifvit fördt till England.

Andra Familjen: <b>Barkdjur (Rhytinæ).</s>

Den ofta omtalade naturforskaren Steller, som i november 1741 led
skeppsbrott vid den då ännu obekanta Behringsön och derstädes tillbringade 10 sorgliga
månader, har först för oss beskrifvit Sjökon eller Barkdjuret (Rhytina Stelleri),
hvilket redan 27 år efter hans tid syntes vara nästan utrotadt. Lockade af
vinstbegäret strömmade hvalfångare och äfventyrare till Behringshafvet och åstadkommo
ett förfärligt slagtande af de värnlösa hafsdjuren. Sedan dess hafva endast ben och
skelettdelar påträffats, men ingen lefvande sjöko; dock erhöll Nordenskiöld 1880 på
nämnda ö temligen säkra uppgifter om dess förekomst der ännu 1854. I stället for
tänder äro käkarne hos barkdjuret belagda med fyra tuggskifvor, som endast
sammanhänga med tandköttet. »De största af dessa djur», säger Steller, »äro 4 till 5 famnar
(omkring 8 till 10 m.) långa och på det tjockaste stället, i trakten af nafveln, 3 1/2
famnar tjocka. Till nafveln kan djuret jemföras med skälarterna, men derifrån till
svansen liknar det en fisk. Svansfenan står vågrätt såsom hos hvalar och delfiner.
– Dessa djur lefva i hjordar uti hafvet. Vanligen gå hannen och honan bredvid
hvar andra, ungen drifver omkring vid stranden för sig. De sysselsätta sig endast
med sin föda. – Sjökons hud är dubbel: dess yttersta skal är svart eller svartbrunt,
ett tum tjockt och nästan så fast som korkek, omkring hufvudet fullt af gropar,
skrynkor och hål; det utgöres af idel lodräta fibrer, hvilka liksom i trådig gips
ligga bredvid hvar andra. Den undra huden är något tjockare än en oxhud, mycket
stark och hvit till färgen. Under dessa båda omgifves djurets kropp af ett fyra finger
tjockt späcklager, derpå följer köttet. Jag skattar djurets vigt, med inbegrepp af
hud, fett, späck, ben och tarmar, till 1200 pud eller 480 centner.»

SEXTONDE ORDNINGEN:

Hvaldjur (Cetacea).

Bland däggdjuren äro hvalarne hvad eljest fiskarne äro bland ryggradsdjuren:
uteslutande vattnet tillhöriga och för ett sådant lefnadssätt afpassade varelser.
Skäldjuren tillbringa åtminstone en tredjedel af sitt lif på land, födas på detta och
uppsöka det, då de vilja njuta af solens vänliga strålar eller sofva; hos sirendjuren finnes
ännu en möjlighet att lefva på land, men hvaldjuren äro uteslutande hänvisade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free