- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
583

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

16:E ORDNINGEN: Hvaldjur (Cetacea)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafvet. Derpå häntyder ock åtskilliga hvaldjurs storlek, ty blott vattnet tillåter en
större rörlighet för sådana jettar, och endast det outtömligt rika hafvet förmår lemna
tillräcklig föda åt dem. Varmt blod och andning genom lungor, framfödande af
lefvande ungar och deras digifning, fullständigt utvecklad hjerna och nervsystem,
dessa däggdjurens hufvudkännetecken äro de enda, som h valdjuren dela med klassens
öfriga ordningar. I allt annat afvika de långt mer än Sirendjuren från de högre
Däggdjuren. Hvarje mindre bildad menniska eller vildt folk har också räknat dem
till fiskarne, och först en noggrannare erfarenhet om deras lif och väsen har häfdat
åt dem den plats, som tillkommer dem.

De bakre lemmarne saknas alldeles och de främre äro ombildade till verkliga
fenor, hvarjemte en här och der förekommande fettfena, som löper långs ryggen,
bidrager att höja djurens fisklikhet. Spenarne ligga bakåt bredvid könsdelarne,
ytter-huden är tunn, slät, mjuk, kännes fet och sammetslen och är blott på få ställen
besatt med enstaka borst. Mellan den betydligt förtjockade läderliudens celler ligger
ett tjockt f ettlager inbädda dt. Kroppsfärgen är i allmänhet mörk. Äfven till sin
inre byggnad visa hafvets jettar många egenheter. Benen bildas af lucker,
svamp-artad cellväf, som grundligt genomdränkes af flytande fett, så att benen äfven efter
*eii lång tids blekning alltid bibehålla ett fettartadt, gulaktigt utseende; deremot
sakna alla ben mergpipor. Kräldjurens tandby^gnad skiljer sig äfven från alla andra
däggdjurs. »Hos alla hvalar», säger Carus, »bildas anlag till tänder i långsrännor
uti käkarnes slemhinna, hvilka anlag emellertid blott hos taudhvalarne utveckla sig
till qvarstående tänder, - som icke ombytas utan ständigt tillväxa. Hos bardhvalarne
försvinna de deremot, och i stället utvecklar sig en egendomlig bildning på
Öfverkäkens gomyta: i tvärfåror uppstå hornartade, fritt i munnen nedhängande skifvor,
hvilka utgöra de s. k. fiskbenen.» För öfrigt torde böra anmärkas den
utomordentligt stora tungan, frånvaron af spottkörtlar, den vida matstrupen, som öfvergår i en
i fyra, fem och till och med sju afdelningar delad magsäck, hvilka dock icke, såsom
hos idislarne, hvar för sig stå i förbindelse med matstrupen, utan äro genom
trattformigt genomborrade mellanväggar med hvar andra förenade afdelningar af
magsäckens pylorusdel. Särdeles egendomliga äro andhemtningsverktygen. Näsan har
.alldeles förlorat sin betydelse för lukten och tjenstgör endast såsom luftväg. Dess
högst upp på hufvudet belägna öppning, spruthålet, för lodrätt ned i näshålan och
genom denna i struphufvudet, som skjuter kägelformigt upp i svalget och derigenom
delar detta i två sidorör. Då struphufvudlocket icke är rörligt, på samma sätt som
hos öfriga däggdjur, möjliggöres sväljningen endast derigenom, att födan icke går
öfver struphufvudet, utan på båda sidorna om detta tager vägen till matstrupen.
Struphufvudet är ej danadt for att frambringa en välljudande stämma, men väl att
på en gång genomsläppa en ansenlig luftmängd. Luftstrupen är mycket vid, lungan
har ett betydligt omfång, och alla luftrörsgrenarne stå sins emellan i förbindelse med
hvar andra, så att hela lungan kan fyllas från en af dem. Dertill komma andra
hjelpmedel att höja verkan af andhemtningen: sålunda hafva hjertats och lungornas
stora pulsådror liksom den bakre hålvenen vida utbugtningar, i hvilka det redan
renade eller icke renade blodet kan samlas. Musklerna äro särdeles enkla men
afpassade efter djurets storlek och ofantligt starka; nervmassan särdeles ringa: hos en
hvalfisk (sl. Balcenoptera) af 30 meters längd vägde hjernan 1,80 kilogr., således
icke mer än den högsta vigt hjernan kan uppnå hos menniskan! Alla sinnesverktyg
stå på en låg utvecklingsgrad. Ögonen äro små, öronen utanpå knappt synliga, blott
antydda. Men derför får man icke antaga, att syn och hörsel äro alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free