- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
593

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

16:E ORDNINGEN: Hvaldjur (Cetacea) -
A. Tandhvalar (Denticete). - 2:a Familjen: Narhvalar (Monodontida).

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NARHVALAR.

593

som på ryggen stå tätast, på buksidan deremot äro glesa och på hufvudet nästan
flyta till sammans. Hos honan äro Häckarne mindre och tätare än hos hannen; unga
djur äro mörkare än de äldre. Äfven förekomma rent eller nästan rent hvita och
gråaktiga, enfärgade exemplar. Narhvalens hela längd lär kunna stiga till 6 m.,
men utgör vanligen icke mer än 4 till 5 m.

Narhvalen bebor de nordliga hafven och anträffas talrikast mellan 70 och 80°
nordlig bredd. I Davissundet, i Baffins bay, i Prince Regents strait, i Ishafvet mellan
Grönland och Island, omkring Novaja Semlja och längre bort i de iiordsibiriska
farvattnen förekommer han ofta. Söder om polarkretsen finner man honom sällan, vid



Fig. 256. Narhval (Monodon monoccros)..

1/4n af nät. st.

Storbritanniens kuster strandade mig veterligt under de sista århundradena blott 4
narhvalar, vid de tyska kusterna iakttogos och dödades sådana blott år 1736, men
då två särskilda gånger. I sina hemlandsvatten lefver han nästan ntaii undantag i
talrika skaror och står i sällskaplighet ingalunda efter någon af sina stamfränder.
»På hans vandringar», säger Brown, »har jag sett skaror, som räknat många tusen
djur. Tand vid tand och fena vid fena drogo de norr ut, jemförliga med ett
kavalleriregemente, med största regelbundenhet dykande upp och ned och följande sin väg i
våglinier.» Då den mer och mer sig utbredande isen inskränker deras jagtområde,
tränga de sig vanligen i sällskap med belugan till hopa på några få ställen, som

Brehm, Däggdjurens lif. 2:a uppl. ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free