- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
600

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

16:E ORDNINGEN: Hvaldjur (Cetacea) -
B. Bardhvalar (Mysticete) - 5:e Familjen: Fenhvalar (Balænopterida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför sig och flocktals fångar på en gång med sitt stora gap. Desmoulins
berättar, att man funnit 600, Brown, att man träffat 800 rätt stora fiskar i hans
magsäck. – Jagt på fenhvalen är svårare än på någon annan hval, hvilket har sin grund
i djurets stora snabbhet, samt lemnar en mycket mindre afkastning än jagt på
grönlandshvalen. Hans späck är tunt och vattnigt, hos unga djur geléartadt.

Med fenhvalen har man hittills förvexlat en annan hval, som utmärker sig för
mycket breda öfverkäksben och små näsben samt en mycket liten och låg ryggfenar.
som står på kroppens sista femtedel. Jettehvalen eller Blåhvalen (Physalus
Sibbaldii) blir ännu större än fenhvalen, ty man har träffat exemplar af 31,5o m.
längd och deröfver, med nära 4 m. långa bröstfenor. Hufvud, rygg, svans och
bröstfenornas öfversida äro svartblåa, bröstfenornas undersida, strupe, bröst och buk äro
hvita. Flera af Finsch undersökta nyss fångade jettehvalar voro så när som på de
i främre kanten hvitbräddade bröstfenorna skiffergrå, på undersidan blott föga ljusare,
men de öfra och undra färgfälten likväl åtskilda af en temligen skarp linie.
Jettehvalen tyckes sålunda förändra färg rätt betydligt. Bäst är han känd i trakten af
Nordkap; en och annan gång uppträder han, såsom t. ex. den s. k. Malmska hvalen,,
längre söder ut. Hans utbredningsområde i Stilla hafvet, der han äfven förekommer,
är ännu ej faststäldt. – Vid hans fångst användas bombharpuner, emedan det
svårligen lyckas en båt att komina trygg i hans närhet förr än han är svårt sårad.
Den mest inbringande jagten på honom liksom den mest storartade hvalfångsten i
Europa bedrifves från en liten i Varangerfjorden midt emot Vadsö belägen ö af
Svend Føyn från Tönsberg. Føyn fångar årligen 30 till 40 fen- och jettehvalar,
merendels gamla honor, samt torde derför betydligt minska deras antal åtminstone
i de europeiska hafven.

*



Vikhvalar. - Till underfamiljens andra slägte (Balfönoptera) räknas de minsta,
och vackraste bardhvalarne med måttligt långa bröstfenor och ryggfenan stäld öfver
och till en del framom höjdlinien från analöppningen. - Den mest kända arten är
Vik h v al e n (Balcenoptera rostrata), hvars längd väl knappt öfverstiger 10 m.
Hela öfversidan från spetsen af öfverkäken ända ned till bröstfenornas bas äfvensom
svansspetseii med inbegrepp af fenan är dystert skiffers vart, undersidan är mer eller
mindre rent eller rödaktigt hvit. Bröstfenorna äro ofvan af samma färg som
öfversidan, men hafva på midten ett hvitt tvärband och äro på undersidan lika hvita som
buksidan. Vikkvalen utbreder sig öfver alla haf rundt omkring nordpolen, från
hvilka han vid vinterns början vandrar åt södern och då äfven kommer till de
europeiska, ost- och vestamerikanska och ostasiatiska kusterna. Enligt Brown anträffas
han endast under sommarmånaderna i Davissundet och Baffins bay, men icke under
vintern, ty då är han äfven vid södra Grönland en ytterst sällsynt företeelse. På sina
vandringar besöker han icke blott alla slags bugter, utan följer äfven skeppen utan
fruktan och clyker upp och ned i deras närhet. Hans föda utgöres hufvudsakligen,
om icke uteslutande, af små och medelstora fiskar, må hända äfven bläckfiskar; han
förföljer sitt rof med sådan ifver, att han ganska ofta löper upp på stranden och
dervid tillsätter lifvet. Hans späck och kött anses välsmakande och lära, om de
insaltas, låta förvara sig länge; äfven tranen berömmes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free