- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
601

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. HAFSDÄGGDJUR (PINNATA) -

16:E ORDNINGEN: Hvaldjur (Cetacea) -
B. Bardhvalar (Mysticete) - 6:e Familjen: Rätthvalar (Balænida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sjette Familjen: Rätthvalar (Balænida).

Hit höra de klumpigaste af alla hvalar, hvilka alldeles sakna ryggfena och
hudfåror, men hafva breda, afstympade bröstfenor, långa och smala barder och till största
delen sammanväxta halskotor.

Den vigtigaste af alla hvalar är Grönlandshvalen (Balæna mysticetus, fig.
251), som uppnår en längd af omkring 25 m. med en svansfena af 8,80 m. bredd:
djurets vigt uppgår till ungefär 150,000 kilogr., d. v. s. nästan lika mycket som 20
elefanter, 40 noshörningar eller flodhästar eller 200 tjurar väga. En hval af blott
18 m. längd är redan en häpnadsväckande företeelse. Det ofantliga hufvudet
upptager tre till fyra tiondedelar eller omkring en tredjedel af hela kroppslängden,
gapet lemnar god plats åt en medelstor båt med dess besättning, emedan det har
en längd af 5 till 6 m. och en bredd af 3 till 4 m. I jemförelse med alla
hittills beskrifna hvaldjur är grönlandshvalen utomordentligt klumpigt byggd, med
kort, tjock och rund kropp samt ögon, som knappt öfverträffa oxens i storlek,
emedan de från ena vinkeln till den andra blott mäta 8 cm. i genomskärning; de
ligga omedelbart öfver munspringans slut. Bardernas antal utgöres af 300 till 360
(hvalfångarne säga, att de äro lika många som dagar i året) fiskbensskifvor, af
hvilka de mellersta uppnå en längd af omkring 5 m. Huden är fullkomligt naken,
öfverhuden jemförelsevis tunn, fast, sammetsmjuk, jemförlig med oljedränkt läder.
Färgen tyckes vexla icke obetydligt. På hufvudets öfversida herskar, enligt Brown,
ett mjölklikt gråhvitt, som på nosspetsen öfvergår i en ungefar 15 cm. bred, svart
fläck; längre bakåt visar hela kroppen ungefär samma färg, ett mer eller mindre
blått, som hos gamla djur drager i svart, hos unga i ljusblått. Hos äldre hvalar
sprider sig den mörkare kroppsfärgen äfven till trakten af kinderna, hvaremot dessa
hos unga hvalar pläga vara oregelbundet hvitfläckiga. Två likfärgade fläckar stå
vanligen bakom ögat och öfverkäken, likaså märkes något hvitt på ögonlocken ock
några hvita, oregelbundna teckningar vid svansroten. Dessutom förekomma åtskilliga
varieteter: helt hvita, spräckliga äfvensom enstaka djur med hvita fläckar på de mest
olika delar af kroppen, men någon särskild betydelse får man icke tillägga dessa fläckars
när- eller frånvaro. Honhvalarne äro större och fetare än hannarne; de ljusa
spenarne, som till storleken likna ett kojufver, omgifvas af en hvit gård. – Denna hval
bebor nordliga Ishafvets och Stilla hafvets högsta bredder, hvarvid han mer än andra
arter är beroende af isen och helst uppehåller sig i dess omedelbara närhet.

Äfven grönlandshvalen är ett sällskapligt djur; visserligen anträffas han
vanligen blott i små flockar af 3 till 4 stycken, men vid sina större vandringar samlar
han sig stundom i talrika skaror. Djurens rörelser äro oregelbundna men snabba.
»En hval», säger Scoresby, »som utan att röra sig hvilar på vattenytan, kan på
5 eller 6 sekunder hafva undkommit sina förföljare, men denna snabba rörlighet
varar blott få minuter.» Scoresby uppgifver, att hvalen, då han söker sig föda,
kan stanna 15 till 20 minuter, men då han såras till och med en half, ja, nära en
hel timme under vattnet. Af hans sinnen tyckas blott syn och känsel någorlunda
utbildade, hörseln är deremot så dålig, att han enligt Scoresby icke förnimmer
ett högt skri på en skeppslängds afstånd. Deremot ådrager sig redan ett ringa
plaskande i vattnet vid lugnt väder hans uppmärksamhet och sporrar honom till
flykt. Af hans andliga egenskaper bör särskildt framhållas hans tillgifvenhet för
sina likar och honans stora moderskärlek. Vid sina jagttåg liksom vid längre resor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free