Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall någon af klassens större medlemmar, förutsatt att döden varit hvad vi kalla en
naturlig död. Om många foglar veta vi icke hvarest och huru de dö. Hafvet kastar
stundom sina barns lik upp på stranden; på andra foglars sofplatser ser man väl
någon gång en död fogel ligga, men de flestas lik försvinna som om naturen sjelf
droge försorg om deras begrafning. – Ingen annan varelse förstår att lefva så mycket
som fogeln, ingen annan varelse förstår att hushålla med tiden så utmärkt som han.
För honom är den längsta dag knappt tillräckligt lång, den kortaste natt knappt
nog kort; hans ständiga lifaktighet tillåter honom icke drömma bort eller sofva bort
sitt halfva lif; han vill vaken, munter och glad njuta den tid, som är honom
förunnad.
Många foglar anträda omedelbart efter fulländad rufning en resa, som allt efter
art och familj eller efter hemvist och boningskrets är längre eller kortare,
vidsträcktare eller inskränktare. Vi dela dessa resor i flyttning, vandring och strykande.
Med flyttning förstå vi det slags vandring, som årligen eger rum på bestämd tid och
i bestämd rigtning, med vandring åter en resa, som betingas af nödvändigheten,
således icke sker på en viss tid eller i en viss rigtning eller årligen, och slutar, då
dess orsak upphört. Med strykande mena vi slutligen en vandring inom trängre
gränser, hvilken framkallas af önskan att utbyta en tidigare boningsplats mot en
annan, eller att draga fördel af tillgången på föda, som just för tillfället erbjudes i
rikligare mängd. Flyttningen beröfvar oss på hösten våra sångare och återför dem
till oss på våren, flyttningen aflägsnar våra vattenfoglar, ännu innan isen gör deras
område otillgängligt, flyttningen tvingar många röfvare bland foglarne att flyga efter
sitt aftågade byte. Af de europeiska foglarne flytta mer än hälften, af de
nordasiatiska och nordamerikanska jemförelsevis lika många. Alla vandra i mer eller mindre
sydlig rigtning; de, som lefva på jordens östra halfva, från många länder äfven åt
sydvest, de, som bebo den vestra jordhalfvan, mera åt sydost, allt efter sin
verldsdels läge och naturen af den region på jorden, i hvilken deras vinterqvarter äro
belägna. Strömmar, som flyta i vandringens rigtning, dalar, som stryka fram i samma
rigtning, bilda stråkvägar för den flyttande skaran, höga bergsdalar utgöra pass, som
öfverfaras af den samma; på dessa trakter samla sig småningom deltagarne i färden.
Några flytta parvis, andra i sällskap, de svaga företrädesvis nattetid, de starka äfven
om dagen. De färdas merendels med sådan snabbhet, som om de jagades framåt af
en oemotståndlig drift. Vid den tid, då flyttningen tillstundar, bli de oroliga, äfven
om de befinna sig i bur eller såsom ungar blifvit tagna ur boet och uppfödda i
fångenskap. Somliga lemna oss redan tidigt på året, andra mycket senare, men
hvarje särskild art vid bestämd, föga vexlande tid. De, som aftågat sist, återvända
först, de, som tidigast lemna oss, återvända senast. Före afflyttningen pläga de
afresande bilda församlingar, som under några dagar stanna på ett och samma ställe,
locka till sig de enstaka förbidragande och slutligen, då svärmen växt till en viss
storlek, plötsligt bryta upp och flyga sin väg. Några arter hålla dessförinnan en
formlig mönstring öfver medlemmarne i ressällskapet, som på vägen och merendels
äfven i vinterqvarteret håller sig mera eller mindre till sammans. Under färden
iakttaga flyttfoglarne alltid en viss, bestämd ordning, vanligen i form af en kil eller
rättare två raka linier, som i sned rigtning löpa mot hvar andra och framtill förena
sig i en vinkel; andra flyga i rader, andra åter på ett visst afstånd från hvar andra
i oordnade, utåt likväl någorlunda afrundade hopar. De flesta flyga fram på en
betydlig höjd, men många störta sig plötsligt djupt ned från denna höjd, flyga en tid
fram öfver marken och stiga småningom åter upp till samma höjd som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
